Vad åstadkommer påven? - Påven Franciskus är överraskningarnas man. Han har infört en ny, enklare stil i katolska kyrkans ledning. Redan hans namn är en programförklaring. Franciskus av Assisi var de fattigas och djurens vän. Ingen påve har tidigare hetat så.
"Å, hur gärna jag skulle vilja ha en fattig kyrka för de fattiga", har påven sagt. Han bor i två rum i ett hus i Vatikanen, inte i det stora Apostoliska palatset. Han gör överraskande besök hos socialt utslagna och vårdinstitutioner. Han ger intervjuer, frångår sitt manus för spontana kommentarer. Han svarar gärna på frågor vid möten med olika grupper.
Franciskus föregångare Benedictus XVI försökte rensa upp i Vatikanens snåriga byråkrati och dess affärer. Den så kallade Vatileaksaffären, då anställda stal interna dokument från påvens skrivbord och lämnade ut dem, var ett bakslag. Franciskus reformerar kurian, Vatikanens regering och centrala förvaltning. Ett nytt ekonomidepartement har inrättats. Lokalkyrkorna ska ha mer att säga till om.
Biskopssynoden om familjen 2014 och 2015 innebar visserligen inga förändringar i katolska kyrkans syn på äktenskap och familj, men tog mer hänsyn till enskilda katolikers situation och till olikheter mellan olika delar av världen.
Franciskus är den förste påven från Latinamerika och han har utnämnt kardinaler från till synes perifera delar av världen som Tonga och Burkina Faso.
Asien, där kristna lever i minoritet bland andra religioner, är också ett viktigt fokus för påven. Han har gjort flera resor till Latinamerika och är djupt förankrad i den latinamerikanska folkfromheten. Hans resa till Mexico visade med vilken kraft han kan tala till korrupta politiker och makthavare.
Påvens latinamerikanska förankring var säkert viktig när han förmedlade en första kontakt mellan USA:s president Obama och Kubas ledare Raúl Castro. Och att USA och Kuba nu återupptagit diplomatiska förbindelser är något som Vatikanen arbetat för länge. Påvarna Johannes Paulus II och Benedictus XVI besökte båda Kuba. Vatikanen har också länge krävt ett upphävande av USA:s handelsembargo mot Kuba. Franciskus går i väl upptrampade spår, men kan säkert med sin vinnande personlighet ge extra tyngd åt Vatikanens tysta diplomati.
Jorge Mario Bergoglio var ärkebiskop av Buenos Aires innan han blev vald till påve och tog namnet Franciskus. Föräldrarna var italienska invandrare och den erfarenheten hänvisade påven till i sitt tal inför den amerikanska kongressen. Han tar alltid flyktingar och invandrare i försvar och förespråkar större generositet. Sin första resa efter påvevalet 2013 gjorde Franciskus till den italienska ön Lampedusa, platsen för många drunkningstragedier i Medelhavet. Nyligen besökte han flyktinglägret på Lesbos, tillsammans med representanter för den grekisk-ortodoxa kyrkan. Med sig hem till Vatikanen hade han ett antal flyktingar som nu tagits om hand av den kyrkliga gemenskapen Sant’ Egidio i Rom, känd för sitt fredsarbete. Påven uppmanar ett Europa i kris att besinna sitt andliga arv. De som skapade EU ville fred och samarbete över gränserna, påminde påven med stor emfas när han mottog Karl den store-priset i maj. Mellanstatligt samarbete och universella mänskliga rättigheter har sedan 1960-talet stått högt på Vatikanens prioriteringslista. Franciskus fortsätter även här sina företrädares linje.
Men vad kan en påve åstadkomma? Är katolska kyrkan en moralisk stormakt som det ibland sägs? Lyssnar politiker, makthavare och vanliga katoliker på påven? Svaret är inte entydigt. Lokala intressen går ibland före, till exempel i Polen, Tjeckien och Ungern där de katolska biskoparna knappast följer påven i flyktingpolitiken. Lyssnar FN:s generalförsamling eller Europaparlamentet när Vatikanen försvarar det ofödda livet och kritiserar dödshjälp? Även här fullföljer Franciskus sina företrädares linje, även om det inte uppmärksammas.
För ett år sedan publicerade påven Franciskus sin miljöencyklika som fått ett entusiastiskt mottagande från många håll. Kanske bidrog den till resultatet av klimatmötet i Paris. Men Laudato si, som skrivelsen heter, är inte enbart ett ställningstagande i konkreta miljöfrågor. Den är framförallt en vision om ett annat sätt att leva. Franciskus kritiserar ofta globaliseringens konsekvenser och marknadsekonomins avarter. Enligt påven finns det inget alternativt system som enkelt kan lösa problemen. Människan har ansvar för hur hon lever, enskilt och tillsammans. Den helige Franciskus är inspiratören.
Påven Franciskus önskar en omvändelse till ett enklare liv: respekt för naturens integritet, mindre inriktning på materiell konsumtion, mellanmänsklig samvaro i en ekologisk etik för hela skapelsen. Påven vill åstadkomma en "ömhetens och kärlekens revolution", som titeln på kardinal Kaspers bok om påven Franciskus formulerar det. Barmhärtighet är påvens ledord. Det grundar sig på evangeliet om Jesus Kristus, Evangeliets glädje, som är titeln på hans första skrivelse.
Franciskus är starkt engagerad i interreligiös dialog och ekumenik mellan kristna kyrkor. Så vill påven påverka sin samtid.
Gösta Hallonsten
Gösta Hallonsten är professor i systematisk teologi vid Newmaninstitutet i Uppsala. Han är också professor emeritus vid Lunds universitet.