Visst är det oroliga tider. Även inom S. - När tiderna är hårda blir Socialdemokraterna också det. Så löd budskapet när S-ledaren Stefan Löfven på fredagen presenterade riktlinjerna inför vårens partikongress.
Det är en "orolig tid" vi lever i förklarade han som prolog till sina nya politiska mål. Kongressens tema är således "trygghet i en ny tid".
Visst framhöll Löfven, som S-traditionen bjuder, att den största utmaningen är växande klyftor i samhället. Men sedan följde förslag som många inom partiet lär ha svårare att känna igen sig i.
Till exempel kan den tillfälliga skärpningen av asylpolitiken nu i praktiken bli permanent.
"Det är inte möjligt för Sverige att ha en lagstiftning som väsentligen skiljer sig från övriga länders i EU", menar partiledningen.
Ingenting talar dessvärre för att flyktingpolitiken inom unionen skulle gå i riktning mot att bli mer generös. Europa borde ta större ansvar för flyende människors skyddsbehov, men i rådande läge framstår Löfvens linje som ett utslag av krass realism. Han gjorde ett tappert försök till förankring i partihistorien.
"Det är klassisk socialdemokratisk flyktingpolitik som företrätts av både Ingvar Carlsson och Göran Persson när de var statsministrar. "
Likväl handlar det om ett uppbrott från den asylpolitik som Socialdemokraterna företrätt sedan uppgörelsen med Miljöpartiet i början av 2000-talet. Det svåraste för partiledningen blir därför inte nödvändigtvis att få kongressombuden med sig, utan snarare att förverkliga politiken i regeringssamarbetet med de gröna.
Stämningen mellan de båda regeringspartierna lär inte heller förbättras av S-förslaget om begränsad arbetskraftsinvandring. Miljöpartiet drev, tillsammans med alliansregeringen, igenom de generösa regler som gäller idag. Nu menar Löfven att de enklare jobben endast ska gå till personer som bor i Sverige. Det får ses som en eftergift för högljudda krav från LO och som uttryck för en föråldrad syn på hur arbetsmarknaden fungerar.
Ändå är det kanske på det rättspolitiska området som Socialdemokraterna tar ansats för de största stegen. Brottsligheten betecknas som "ett hot mot hela det demokratiska samhället som ska bekämpas med alla medel". Partiledningen vill ha skärpta straff, fler poliser och hårdare tag mot gängkriminella. Därtill angrips den känsliga frågan om tiggeri. Något uttryckligt förbud föreslås inte. Däremot en översyn av ordningslagen samt skärpt lagstiftning som gör det lättare att avhysa tiggare från privat mark, vilket framstår som rimligt i sammanhanget.
Kongressen stakar ut riktningen inför valrörelsen nästa år. Uppenbart vill S ge intryck av att peka med hela handen, ta i ordentligt politiskt och ställa tuffare krav. I vilken mån det drar röster återstår att se - det råder hård konkurrens mellan partier som vill framstå som hårda.
Och regeringspolitiken har svajat en del. Mycket förstås till följd av det parlamentariska läget, men även på grund av arbetarepartiets inre liv.
Det lär inte ha undgått väljarna att det är en orolig tid även inom Socialdemokraterna.