Zulmay Afzali Det som hände mamma, händer nu också här - Pakistan. Staden Quetta 1998. Jag var i den myllrande Liaqat Bazar och handlade med min mamma. Hon bar en vanlig hijab, en sådan som enbart täcker hennes hår. En av affärsidkarna i vit huvudbonad och med långt skägg tittade argt på henne och fräste:
- Kvinnor som du förstör vår religion. Jag vet inte vad din make sysslar med, men jag hoppas att han misshandlar dig så att du nästan dör så att du förstår att du inte kan bära hijab på det där sättet.
Min mamma svarade inte. Hon bad mig att vara tyst och vi skyndade därifrån. Hon fäste sin hijab så att den satt tätare runt hennes huvud och vi begav oss hem utan att ha handlat något.
Detta hände i Quetta, i Pakistan - extremisternas moderland, talibanernas födelseort, och där var det som hände min mamma helt normalt.
I dag, nästan 20 år senare i ett helt annat land i en helt annan atmosfär, var jag i en shoppinggalleria på jakt efter en tröja när jag råkade höra några oroande kommentarer från två män i 30-årsåldern. De kommenterade två kvinnor som gick förbi mot damavdelningen. Den ene sa:
- Titta på de där hororna! Deras män har ingen kontroll över dem. Jag hatar sådana här kvinnor, jag skulle vilja strypa dem.
Den andre sa:
- Men det här är Europa. Om du rör dem så kommer de att göra ett drama av det.
- Jag bryr mig inte, sa den förste mannen. Jag har slagit min fru tre gånger sedan vi kom hit och hon har inte klagat. Vi män måste kontrollera hororna.
Hundratals mil från Afghanistan och Pakistan, år 2017 i Sverige, sker samma sak som 1998 i Pakistan. Det finns män som nu befinner sig här som har detta extremistiska sätt att tänka och som begår hedersmord, våldtäkter och misshandel också här.
I mitt huvud snurrar många tankar och en av dem är: Om vi fortsätter att låtsas-integrera människor och inte ställer hårda och tydliga krav på att man här ska leva efter svenska lagar, regler och normer, går vi en fruktansvärd framtid till mötes.
I sammanhanget måste också sägas att det även krävs att värdfolket, svenskarna, inser hur annorlunda de länder och kulturer är som hundratusentals migranter och asylsökande kommer ifrån. Om detta inte sker så kan Sverige bli lika farligt som de länder som de lämnat.
Som son till en änka och som en man som växte upp i Afghanistan och Pakistan, har jag sett nog av hur kvinnor behandlas som lägre stående än djur. Jag vill inte behöva uppleva det i det fria, demokratiska Sverige och jag vill framförallt inte att kvinnor som kommit hit från länder där de inte har något värde, ska behöva fortsätta acceptera misshandel och förtryck här. De män som inte kan fås att förstå att det är slut på det beteendet i Sverige, bör inte få vara kvar här. För dem är Sverige - och Europa - inte rätt plats att leva i.
När asylsökande får positiva beslut från Migrationsverket måste de få effektiv undervisning i svenska och samtidigt information om regler och lagar och normer och traditioner - kort sagt om hur man lever i Sverige och att det krävs att man anpassar sig till det. Och som jag ser det så är det bråttom om vi vill att landet ska kunna leva upp till de så ofta uttalade vackra orden om "alla människors lika värde".
ZULMAY AFZALI är lärare och författare.
zulmai. afzali@gmail. com