Med Biden är USA tillbaka i Nato - För första gången på fyra år blir det Natosammanträden utan bråk och trumpska oförskämdheter, men frågan om att dela på bördorna kommer européerna inte att slippa undan.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
So help me God. Med de orden kommer tusentals champagnekorkar att fara i vädret i Europas huvudstäder, och allra mest kanske i Nato-högkvarteret i Bryssel. Och visst är generalsekreterare Jens Stoltenberg värd lite bubblor efter fyra kaotiska år med Donald Trump.
När Joe Biden avlägger sin presidented vid middagstid i dag dras en kollektiv suck av lättnad i den stora försvarsalliansen. Utan Trumps America First - som i praktiken blev till både America Alone och Europe Last - återvänder Stoltenberg och hans allians till en mer normal vardag. Inga fler mer eller mindre explicita hot om amerikanskt utträde. Ingen fortsatt osäkerhet om USA:s uppslutning kring Artikel 5.
Men de som tror att klockan bara kan vridas tillbaka till tiden före 2017 misstar sig. Världen har förändrats och västvärlden försvagats när den amerikanske presidenten hellre umgåtts med diktatorer och USA:s traditionella motståndare, än med supermaktens demokratiska allierade.
De främsta vinnarna på den politiken sitter i Moskva och Peking, och framför allt den senare har stärkt sin ställning som global stormaktsrival till USA under de senaste åren. Den utvecklingen var på gång redan före Trumps tillträde, utan att det eskalerande hotet från Kina, på alla upptänkliga fronter, togs riktigt på allvar av den dåvarande presidenten.
Från Obamaåren, när vicepresidenten som bekant hette just Joe Biden, minns vi även den motsägelsefulla doktrinen Leading from behind som överlåt ledarskapet åt USA:s europeiska allierade i Libyenkriget 2011. Distansen gentemot omvärlden såg vi med andra ord redan då.
Nu flyttar multilateralisten Biden in i Vita huset, och välkomnas med stora famnen till det toppmöte som Jens Stoltenberg planerar i Bryssel till våren. För första gången på fyra år blir det utan bråk och trumpska oförskämdheter, men frågan om att dela på bördorna kommer européerna inte att slippa undan.
Med bara tre år kvar till 2024, när målet om två procent av BNP till försvaret ska vara uppnått, är det hög tid att lägga på ett kol. Men i pandemins spår lär aptiten och utrymmet för stora försvarssatsningar vara begränsat.
Högt på dagordningen står även projektet "Nato 2030", som generalsekreteraren lanserade efter förra toppmötet i London 2019. Expertgruppens rekommendationer för Natos kommande decennium handlar mycket om att stärka den politiska dialogen, men även frågor som klimatet, viktigt inte minst för Arktis, och Kina kommer att dominera diskussionerna framöver.
I topp ligger också behovet av att stärka Alliansens resilience, motståndskraften mot allt från pandemier till kinesisk framflyttning och olika former av hot som underminerar västvärlden. Måhända blir resilience även upphöjt till en fjärde kärnuppgift - utöver kollektivt försvar, krishantering och säkerhetssamarbete - för Nato i det nya strategiska koncept som det verkligen är hög tid för. Det nuvarande, som dateras från 2010, omtalar Ryssland som en partner och är snudd på pinsamt inaktuellt.
Efter fyra år med Trump, och en stilenlig avslutning med attacken på Kapitolium, handlar det inte minst om att stärka demokratin och de demokratiska värderingarnas motståndskraft. För Nato och för den nye president Biden.
So help him God.
ANN-SOFIE DAHL är docent i internationell politik och Nonresident Senior Fellow vid Atlantic Council (US). ann-sofie. dahl@mail. dk