S Svag majoritet skapar osäkerhet kring Nato - Att en svag majoritet nu är på väg att rösta fram ett nytt Natoställningstagande skapar mer osäkerhet än vad det gör nytta. Det skriver Niklas Karlsson och Kenneth G Forslund, S.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
På tisdag kommer riksdagen rösta om förslaget att införa en Natooption i den svenska säkerhetspolitiska linjen. Bakom detta står en brokig majoritet. Moderaterna, Centern, Kristdemokraterna och Liberalerna är för ett Natomedlemskap medan Sverigedemokraterna är emot. Trots fundamentalt olika syn har de enats om att förespråka en Natooption.
Vi anar att det här inte handlar om omsorg om Sverige och den svenska säkerhetspolitiken utan om olika partiers taktiserande för att bereda väg för en framtida högerdominerad borgerlig regering. Centern och Liberalerna har skrivit förslaget som nu tycks få majoritet. Att det är just dessa partier som plötsligt utgör grunden för att välkomna Sverigedemokraterna in i ett borgerligt samarbete är ironiskt, för att uttrycka det försiktigt.
Ska detta ändå sättas i ett säkerhetspolitiskt sammanhang går agerandet emot Sveriges säkerhetspolitiska linje som ska vara långsiktig och förutsägbar och som beslutas av regeringen. Att en svag majoritet nu är på väg att rösta fram ett nytt Natoställningstagande skapar mer osäkerhet än vad det gör nytta. Dessutom verkar de borgerliga partierna vara oense om vad optionen verkligen innebär.
Enligt Sverigedemokraterna skulle optionen fördjupa den svensk-finska relationen. Detta trots att Sverige redan har ett välfungerande, djupt samarbete med grannlandet. Dessutom har Sveriges regering inte fått några signaler från finsk sida att en sådan här förändring av vår säkerhetspolitik efterfrågas.
Ulf Kristersson förmedlade snabbt på sociala medier att en Natooption tar bort "praktiska hinder" för att eventuellt ansluta sig till Nato. Detta kan inte ses på något annat vis än att Moderaterna ser optionen som ett steg i riktning mot medlemskap. Men sanningen är att det inte krävs en Natooption för att kunna söka medlemskap.
Kristdemokraterna anser att optionen skulle ha betydelse för att höja de svenska försvarsanslagen på sikt. En policy som är motsatt den försvarspolitik som Reinfeldtregeringen bedrev under åtta år, som att till exempel avskaffa den allmänna värnplikten med minsta möjliga marginal. Ett misstag som den nuvarande regeringen varit tvungen att rätta till.
Svensk säkerhetspolitik ska inte behöva rättas till. Svaga majoriteter ska inte ta stora beslut eftersom de riskeras att rivas upp vid ett maktskifte. Ett sådant handlande leder till osäkerhet i vårt närområde och undergräver den svenska säkerhetspolitikens trovärdighet. Beslut som påverkar rikets säkerhet måste därför alltid fattas i brett samförstånd.
Sverige har en samarbetslinje med Nato, inte en medlemskapslinje. Vår uppfattning är, som framgår av totalförsvarspropositionen, att Sverige ska fortsätta att fördjupa partnerskapet med Nato, liksom det bilaterala försvarssamarbetet med Finland och andra försvars- och säkerhetspolitiska samarbeten.
Sveriges säkerhetspolitiska linje har legat fast under mycket lång tid och tjänar oss väl. Vår militära alliansfrihet har bidragit till stabilitet och säkerhet i norra Europa. Den förutsätter en aktiv, bred och ansvarsfull utrikes- och säkerhetspolitik i kombination med fördjupade försvarssamarbeten, särskilt med Finland, och en trovärdig nationell försvarsförmåga.
Att de borgerliga partierna nu har valt denna osäkra väg är olyckligt. Både för att utskottsmajoriteten inte är ense om vad optionen innebär, men också för de utrikes- och säkerhetspolitiska konsekvenser som en Natooption kan orsaka. Detta är något som riksdagsledamöter i de berörda partierna måste överväga noga innan de röstar på tisdag i riksdagen.
Niklas Karlsson (S)
ordförande försvarsberedningen och vice ordförande försvarsutskottet i riksdagen
Kenneth G Forslund (S)
ordförande utrikesutskottet i riksdagen