Glesbygden ska rädda makten åt Löfven - Rika kommuner ska ge mer pengar till fattiga och glesbefolkade. Stefan Löfven hoppas ha hittat konflikten som kan få samarbetet med Centern att överleva, och rädda makten åt S.
Detta är en analyserande text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Ett sommartal kan ha mer lättsmälta teman, men det kommunala utjämningssystemet är exakt vad Stefan Löfven behöver. Sällan har en så välstekt sparv flugit in i munnen på en politiskt tomhänt statsminister.
"Denna utjämning är ett viktigt steg i byggandet av det starka Sverige jag tror på. Och som jag är övertygad om att många av er längtar efter", sa Stefan Löfven i sitt sommartal i Björneborgs folkpark i värmländska Kristinehamn.
Och en ökad omfördelning mellan Sveriges kommuner är ju inte bara något som Socialdemokraterna kan argumentera för utifrån mycket traditionella S-utgångspunkter. Eftersom det framför allt gynnar glesbefolkade kommuner är det ett något som har närmast magnetisk lockelse för Centerpartiet.
Det finns nu knappast något viktigare för Socialdemokraterna just nu, än att hitta sådana gemensamma politiska projekt. För utan ett förlängt samarbete - efter den här mandatperioden - över blockgränsen har partiet mycket små möjligheter att behålla regeringsmakten.
För Stefan Löfven vann ju inte valet, han erövrade regeringsmakten genom att överge centrala delar av Socialdemokraternas politik, eftersom det var var det pris som Centern och Liberalerna krävde.
Och nu om en månad, den 18 september, kan statsminister Löfven börja regera på allvar. Då ska regeringen lägga fram sitt förslag till nästa års statsbudget för riksdagen.
Det är förstås politiskt besvärande för en S-ledd regering att exempelvis tvingas avskaffa värnskatten, vilket enligt partiets synsätt kommer att öka klyftorna i samhället.
Och regeringen Löfven letar därför med ljus och lykta efter andra politiska projekt, än de som gick förlorade i regeringsförhandlingarna.
Därför gjorde Stefan Löfven nyligen ett utspel om narkotikapolitiken som väckte en del uppmärksamhet därför att statsministern lade en del av skulden för kriminaliteten i utsatta förorter, på dem i välbärgade områden som köper knarket.
Någon på statsrådsberedningen hade kanske sett tv-serien "Störst av allt" - som utspelar sig i Djursholm - på Netflix och ville gör politik av det.
Men som politisk offensiv var det inte särskilt inspirerat, det innehöll knappast något nytänkande och narkotikapolitiken har en stor brist Sverige - den skapar inte konflikt eftersom inget parti vågar ta risken att framstå som knarkliberaler.
I jämförelse har det kommunal utjämningssystemet mycket stora fördelar. Inte för att förslaget innehåller så mycket principiellt nytänkande, men för att det kommer att uppröra och engagera politiker i de flesta av Sveriges 290 kommuner, och en hel del av deras medborgare också.
De kommuner som förlorar på förändringarna kommer att skrika att de är bestulna, medan rätt många av vinnarna kommer att vilja ha mer.
Glesbygdsprofilen lockar naturligtvis Centerpartiet. I fredags twittrade Annie Lööf om att det var ett år sedan hon lade fram landsbygdspolitiska förslag hemma hos Solveig Fälldin - änka efter förre C-ledaren Torbjörn Fälldin - på bondgården i Ramvik.
Men också Liberalernas nya ledare Nyamko Sabuni har i olika sammanhang lyft fram landsbygdens villkor. Ett intresse som delvis kan bero på att Liberalerna som parti närmast har utplånats på landsbygden.
Det förslag regeringen nu arbetar med bygger på en utredning som presenterades förra hösten, när Sverige hade en övergångsregering. Utredningsförslaget innebär också att det blir mer pengar till de kommuner som tagit emot många flyktingar.
Förslaget innehåller därmed ännu en dimension - flyktingfrågan − där regeringen och Centerpartiet och Liberalerna kan uppfatta sig stå på samma sida.
Utjämningssystemet i nuvarande form har kritiserats av Sverigedemokraterna just från den utgångspunkten. Så här står det i SD:s kommunpolitiska program: "Runt om i landet ser vi exempel på kommuner som finansierar orimliga kostnader för till exempel flyktingmottagningen genom det kommunala utjämningssystemet".
För många - ofta framgångsrika - Moderata kommuner är utjämningssystemet en besvärande förlustaffär, och den förlusten kan väntas öka med det nya förslaget. "Även Stockholm vinner på att hela landet kan hålla ihop" sa civilminister Ardalan Shekarabi när förslaget presenterades på söndagen.
Men många Moderata kommunpolitiker från Stockholmsområdet kommer inte att jubla över regeringens förslag till förändringar i systemet.
Så Stefan Löfven ser nu i sitt inre fram emot en politisk konflikt som under hösten ska svetsa samman Socialdemokraterna och Centern - och kanske Liberalerna - och gärna utlösa en konflikt med Sverigedemokraterna och åtminstone delar av Moderaterna, och kanske Kristdemokraterna
Det är också en konflikt där rika kommuner kan ställas mot fattiga, vilket alltid är intressant för Socialdemokraterna. Det kan dessutom göras på ett för Socialdemokraterna mer traditionellt sätt än i Stefan Löfvens färska narkotikautspel.
Men den kommunala utjämningen har ännu en fördel ur Socialdemokraternas synvinkel, eftersom den för in det politiska debatten på välfärdsfrågor. Och det är ett område där partiet fortfarande åtnjuter ett relativt högt förtroende bland väljarna.
Samtidigt är ju Socialdemokraterna mycket medvetna om att det inte bara är i glesbygden som det finns ett missnöje med välfärden.
Rent väljarmatematiskt är det ju heller inte lyckat att göra många väljare i folkrika områden på dåligt humör, för att glädja något färre väljare i glesbygden. Det skulle ju kunna hända att den förstnämnda gruppen upplever att de brandskattas, för att rädda välfärden någon annanstans.
Så för att minska den risken vill regeringen bygga in ett särskilt "införandebidrag" som ska göra omställningen mindre smärtsam för de förlorande kommunerna.
Och förstås minska risken för att Socialdemokraternas politisk-strategiskt viktiga glesbygdsprojekt slutar med väljarflykt.
Tf