M Ohederligt om migrationspolitiken - Moderaterna är de första att medge att vi borde lagt om invandringspolitiken tidigare. Men vi var i alla fall långt före Socialdemokraterna. Det skriver Maria Malmer Stenergard (M) i en slutreplik.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Rikard Larsson (S) fortsätter på den inslagna röda vägen, och försöker lura väljarna att Socialdemokraterna driver en stram politik, när de i själva verket gång på gång lägger sig platt för Miljöpartiets generösa linje. För att lägga ut ytterligare dimridåer, anklagar man Moderaterna för att sakna självkritik och vilja ägna sig åt politiskt spel. Det är snudd på ironiskt när Socialdemokraternas ställningstaganden uppenbarligen inte grundas på egen övertygelse utan på möjligheterna att klamra sig fast vid makten.
Om vi börjar med sakfrågan. Svensk invandringspolitik måste dels leda till kraftigt minskad invandring och dels ha stöd och legitimitet hos svenska folket. Att invandringen måste minska drev S i valet 2018, och så sent som i januari i år sade statsminister Stefan Löfven att antalet asylsökande behöver minska "drastiskt". Det betänkande som S ställde sig bakom i somras skulle enligt konsekvensanalysen dock leda till samma höga nivåer på invandring som i dag. Och i förra veckan föreslog regeringen en rad lättnader jämfört med betänkandet, sedan S gett vika för MP. Dessa lättnader skulle utan tvekan leda till ökad invandring. Rikard Larsson nämner bara de föreslagna förändringarna inom gymnasieregelverket, men råkar utelämna att regeringen därutöver föreslår en ny skyddsgrund och utökad anhöriginvandring. Det är snudd på ohederligt - och definitivt oansvarigt.
När S lägger sig platt för MP, så sviker de alla dem som fastnat i det rödgröna utanförskapet, men de sviker också de löften de gett sina väljare. Man gick till val på en stramare migrationspolitik men genomför en mer generös. Detta faktum kvarstår, även om ledande socialdemokrater gör allt de kan för att leda bort bedragna väljare på villospår.
Den andra frågan i Larssons artikel, om den migrationspolitiska historieskrivningen, väcker frågor om vad som sägs och skrivs av Socialdemokraterna. Den historieförfalskning som S gång på gång ägnar sig åt är nästintill oanständig. Rikard Larssons artikel är ett exempel. Morgan Johansson och Stefan Löfven har i debatter gjort samma anmärkningsvärda påståenden.
Men Larsson ansluter sig till S ihärdiga försök till historieförfalskning. För att travestera honom själv: Allt är med andra ord som vanligt i det Socialdemokratiska arbetarepartiet.
Socialdemokraterna borde se till att driva igenom den strama migrationspolitik som man talar om men aldrig genomför. Istället väljer man makten och låter Miljöpartiet diktera villkoren. Och ägna sig åt historierevisionism. Det är ett svek mot väljarna och ett svek mot alla dem som fastnar i det rödgröna utanförskapet. Det är den verkligheten - och nutiden - som Larsson borde ägna sin kraft åt.
Maria Malmer Stenergard
migrationspolitisk talesperson, Moderaterna