Så ska S slåss om de konservativa arbetarna - Kommer januariavtalet skrämma bort ännu fler konservativa arbetarväljare? S har gått från strikt migration och offensiv mot skattesänkningar till mer generös flyktingpolitik och högerliberal politik. S strategi för att hålla kvar den livsviktiga TAN-vänstern: att tala med dubbla röster.
Uttråkade pressekreterare nedsjunkna i fåtöljer håller sig vakna med smågodis, politiska tjänstemän lyssnar artigt, journalister är rastlösa.
Stämningen är en aning lam på S-kongressen i Örebro.
I stället för att diskutera det historiska januariavtalet - som LO-basen Karl-Petter Thorwaldsson menar riskerar att sälja ut S själ - talar ombuden om lokala vägprojekt och att Ölandsbron måste bytas ut redan år 2070.
Få tar upp den uppenbara risken - att uppgörelsen kan göra att S fortsätter att blöda kärnväljare.
I SvD/Sifo i mars fick S bara 34 procent av LO-väljarnas röster. Värsta konkurrenten om vad man skulle kunna kalla en konservativ arbetarklass, Sverigedemokraterna, får 25 procent.
Under valåret gick S ut med en tuff retorik kring både migration och lag och ordning för att sedan tala om breda välfärdssatsningar och hota med borgerliga skattesänkningar.
Men uppgörelsen med C och L kan beskrivas som det motsatta: En mer generös migrationspolitik i kombination med en högerliberal politik.
LO-ekonomen Torbjörn Hållö tycker att politiken S gick till val på var klok.
- Sedan kom januariavtalet. Och då är det väldigt få saker man levererar. Välfärd, migration och pensioner måste man helt enkelt leverera, säger han.
Förra året blev den så kallade GAL-TAN-skalan årets nyord. Skalan - älskad och hatad - beskriver en dimension utöver höger-vänsterskalan där ena sidan handlar om att vara "grön, alternativ och libertär/libertariansk" och den andra att man är mer "traditionell, auktoritär och nationalistisk".
Men det finns ett tomt hörn i denna fyrfältare i svensk politik, längst ner till vänster, för en så kallad TAN-vänster.
Det är ett politiskt utrymme där många LO-väljare finns. En väljargrupp som ansåg att invandringsfrågan var viktigast i valet följt av sjukvård och lag och ordning. Tidigare har LO själva i Välfärdsutredningen från 2017 pekat ut just de konservativa arbetarna - vänster i ekonomisk politik och höger när det gäller värderingar - som en svår grupp att nå. Många har gått till SD.
Hela samhällsdebatten har rört sig åt TAN-hållet, menar många. Ett exempel är KD-ledaren Ebba Busch Thors besked om att kunna förhandla med SD som eldar på Jimmie Åkessons dröm om ett konservativt block.
Torbjörn Hållö menar att S måste visa att man kan säkra välfärden och ha en rimlig migrationspolitik som inte innebär att låg- och medelinkomsttagare drabbas i sin vardag.
- Det kan inte vara några få kommuner, skolor och stadsdelar som bär hela integrationen. En sådan politik måste paras med en väldigt tydlig omfördelning. Det är lätt att sitta på Östermalm och prata om vikten av migration när man inte är beredd att göra någon uppoffring.
Hållö får stöd av partiets egen valanalys som förutom att konstatera att partiet tappar LO-väljare menar att det var rätt att satsa på strikt migration, lag och ordning, och sedan välfärd under valåret, men att problemet är att många känner att de inte litar på S i migrationsfrågan.
Anne-Marie Lindgren, socialdemokratisk författare och ideolog, har skrivit om hur oron hos SD-väljarna - i många fall före detta socialdemokrater - handlar om allt från rädsla för att migrationskostnader ska tränga ut annan välfärd och pressa löner till kriminalitet och värderingar.
Hon ser risker med januariavtalet.
- Om man nu ska ha mer generös invandringspolitik måste man se till att det finns resurser. Det otäcka bekymret är var de ska bo. Ingenting i uppgörelsen löser det problemet, säger Anne-Marie Lindgren.
I vimlet utanför kongresshallen står SSU-ordförande Philip Botström, som menar att även unga socialdemokrater bär på en liknande oro som exempelvis LO-väljare.
- Att inte ha en reglerad invandring och effektivare integrationspolitik är ett svek mot människor som kommer och deras barn, Men det gröper även ur tilliten till vårt samhällskontrakt och vår samhällsmodell. Det tror jag är jättefarligt, säger han.
Philip Botström menar att partiet måste gå i opposition mot sig självt nu. Regeringen och partiet måste tala med varsin stämma - socialdemokratins dubbla röster.
- Ska vi överleva måste vi visa att vi både är ett ansvarstagande pragmatiskt statsbärande parti och ett rött sprudlande radikalt och frustrerat parti.
Energi- och digitaliseringsminister Anders Ygeman är inne på samma linje och menar att det blir avgörande för partiet att förklara varför man kompromissar - och vad man egentligen vill helst.
- Annars kan vi fastna i dagspolitiken och det finns en risk att vi upphöjer kompromissen till vår politik i stället för att visa att den är ett medel för att nå vidare och att vi vill mer.
Samtidigt som den allmänpolitiska debatten pågick firade S-föreningen Reformisterna all uppmärksamhet de fått på en pubkväll på Ingeborgs bar ett stenkast därifrån. När de för en månad sedan presenterade sitt offensiva vänsterprogram - en motvikt till januariavtalet - saknades dock en fråga: migrationen.
Den togs dock upp av S-debattören Göran Greider när han höll tal hos Reformisterna.
"Den konservativa våg som går genom världen är till största delen en reaktion på att nyliberalism slagit sönder sociala vävar, men till en viss del också på att vänstern och socialdemokratin inte klarat av att diskutera nationalstat och migration", twittrade Greider senare.
Reformisterna menar att det deras mål inte främst är att nå V-väljare utan konservativa arbetare. Det handlar om att säkra tryggheten och välfärden för en grupp som känner otrygghet, säger grundaren Daniel Suhonen, som alla ville tala med på kongressen.
- Det är klart att det i arbetarklassen finns mer konservativa och traditionella värderingar om familj och invandring. Det är klart fler i den övre medelklassen som främst brinner för mänskliga rättigheter. Om S skiftar fokus helt till att bli en röst för akademiker i innerstaden som äter chiapudding och glömmer LO-väljarna är man farligt ute, säger han och lägger till:
- Främlingsfientligheten är i liten utsträckning uttänkt rasism, man är förbannad över klyftor.
Hur hur skulle ett program för TAN-vänstern se ut i praktiken? S-valanalysförfattaren Marika Lindgren Åsbrink twittrade nyligen ut en möjlig tanke med en mix av åtstramad migrationspolitik parad med höjd skattekvot och mer välfärdssatsningar. "En fredagsfundering", som hon kallade det, i en avgörande tid för socialdemokratin.
Tf