Vi behöver en Lex Önnevall - "Fan ta dessa lagar, fan ta dessa tider", utbrister Hanna Gedin, Vänsterpartiet i Malmö, inför ett fyrtiotal demonstranter utantingsrätten. De är där för att visa sitt stöd för Fredrik Önnevall och två andra SVT-medarbetare som står åtalade för människosmuggling.
Det är precis så det känns.
I denna tid av högerradikal normalisering, brinnande flyktingförläggningar och en asylpolitik på "miniminivå", för att använda regeringens ord, står nu medmänskligheten inför rätta i Malmö. I ett land som annars berömmer sig av civilisation och humanism, riskerar den som tar högtidsorden bokstavligt att fängslas.
Det skulle vara mycket förvånande om de tre inte fälls. Så har skett i liknande fall och bevisningen har väl aldrig varit starkare - "brottet" har ju sänts på tv. Det är i så fall bara början på kampen för en lagändring.
Historien är fylld av exempel på hur lagar ändrats just genom lagbrott. Den tidiga arbetarrörelsen som trotsade strejkförbud och demonstrationsförbud och erövrade rättigheter vi idag tar för självklara. De som olagligen spred preventivmedel och utförde hemliga aborter. De amerikanska medborgarrättsaktivister som avsiktligt bröt mot raslagarna. De som smuggladeflyktingar från Nazityskland eller, senare, från förtrycket i Östeuropa.
Därför att större värden än lagen stod på spel.
Det aktuella fallet är ju närmast perfekt att göra politik av. Det handlar om ett barn, som flyr krigets Syrien. Hjälpen ges helt uppenbart av rent humanitära skäl, inte för pengar och inte som en avsiktlig politisk markering. Och det hela är redan välkänt, eftersom alltsammans skildrats på bästa sändningstid.
Jag är rätt säker på att till och med många av dem som vill ha en mycket restriktiv asylpolitik, som oroas av mångkulturalism och som verkligen tror att Sverige är på väg mot systemkollaps, skulle ha kunnat göra samma sakom de hamnat i tv-teamets situation.
"Endast en sak kan du göra, en annan människa väl", som Stig Dagerman diktade.
Vi måste i lagen kunna skilja på den som utnyttjar migranter för egen vinning och den som hjälper dem i solidaritetens och humanismens namn. Ja, även om det i praktiken skulle betyda att någon enstaka vinningslysten smugglare kan komma undan.
Den insikten fanns naturligtvis redan när lagen senast reviderades. I sitt lagförslag från 2003 skriver regeringen uttryckligen att det "är viktigtatt det finns möjlighet att undanta visst handlande från det straffbara området i de fall det framgår att avsikten är att av ideella skäl hjälpa en utlänning att komma hit för att söka asyl" och det är "väsentligt att det inte uppstår någon tveksamhet om att det inte är straffbart att som ett led i en ideell verksamhet hjälpa någon attkomma till Sverige för att här söka om asyl eller annat uppehållstillstånd. "
Ändå står vi i praktiken här med motsatsen: inga ideella undantag.
Om dagens socialdemokratiska regering kunde tänka sig att lyssna på 2003 års likaledes socialdemokratiska regerings kloka ord, vore det knappast någon oöverstiglig uppgift att omsätta dessa intentioner i lagtext.
Vi kan kalla den Lex Önnevall.