Viktigt att kyrkan får vara politisk - Kyrkan har anklagats för att förespråka "massinvandring" och vara "oansvarig" ifråga om flyktingar. Men kyrkans roll kan aldrig vara att ta ansvar för välfärdssystem och nationsgränser.
Årets kyrkoval är mer politiskt laddat än på länge. Frågan om partipolitiken över huvud taget bör ha en plats i kyrkan har diskuterats i flera artiklar på SvD:s kultursidor under veckan.
Detta är en personligt skriven text. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Men frågan om kyrkans roll i samhället går bortom valet. På senare år har många menat, och beklagat, att Svenska kyrkan har politiserats mer generellt. Det har sagts att den riskerar att gå vilse om den riktar in sig mer på världsliga än andliga frågor. Men det vore märkligt att göra en skarp åtskillnad mellan dessa två sfärer. En kyrka där människovärdet spelar en central roll bör rimligen försvara detta också utanför kyrkans väggar.
Det är därför logiskt att kyrkan kommer att inhysa en litterär manifestation mot nazismen i Göteborg den 30 september, då Nordiska motståndsrörelsen demonstrerar - samma dag som den judiska högtiden Jom Kippur och samtidigt som bokmässan pågår.
Att det över huvud taget ska hållas en nazistisk demonstration i Göteborg denna dag, och att den passerar ett stenkast från synagogan, är både sorgligt och stötande. Som flera redan har påpekat hade det varit fullt möjligt och förenligt med lagen att förlägga demonstrationen någon annanstans.
Det varierar hur påtaglig den våldsbejakande extremismen är i samhället, men det tycks dessvärre inte finnas något hopp om att den ska försvinna helt. Det kommer fortsatt att finnas grupper i samhället som ifrågasätter dess fundament och försöker sprida skräck.
Och frågan är då vilka forum som kan förena alla dem som vill försvara människans grundläggande värde, bortom partipolitik och andra identiteter? På senare år verkar kyrkan alltmer ha kommit att fylla en sådan funktion.
Minns hur kyrkklockorna ringde över Jönköping när nazisterna demonstrerade där 2014. Före demonstrationen samlades närmare 1200 Jönköpingsbor utanför Sofiakyrkan för en utomhusgudstjänst utöver det vanliga. "Där var antifascister, där var ateister, där var pingstvänner, där var pensionärer med rullatorer. Det satte tonen för hela dagen. Vart nazisterna än kom så fanns vi där tillsammans", som en av initiativtagarna uttryckte det i Aftonbladet (1/5 2014).
Kyrkan kan bli en sådan samlingsplats just för att den kan agera politiskt utanför partipolitiken - och för att den disponerar unika och centrala rum i samhället. Den kan spela en roll i den världsliga världen just för att den har en distans till densamma: den är inte med och stiftar lagar om åsiktsfrihet och demonstrationstillstånd, den är heller ingen myndighet som opartiskt genomför politiska beslut.
Från invandringskritiskt håll har kyrkan anklagats för att förespråka "massinvandring" och vara "oansvarig" och "orealistisk" ifråga om flyktingar. Men kyrkan ägnar sig inte åt den sortens politik som handlar om att ta ansvar för välfärdssystem och nationsgränser. Snarare är det väl kyrkans uppgift att vara just orealistisk, eller icke-världslig om man så vill: ett samhälle behöver platser där människovärde värnas oavsett andra hänsyn.
Om sekulära konventioner, som den om de mänskliga rättigheterna, hade efterlevts till fullo så hade nog behovet av frizoner inte varit så stort. Men i realpolitikens värld, där partikulära intressen gång på gång trumfar universella principer, har kyrkan lyckats erbjuda en livgivande idealism vid sidan av.
Religionens principer kan vara farligt närbesläktade med dogmatism, men även för den som inte är troende är det välgörande med röster som inte kompromissar ifråga om varje människas okränkbara värde. Så låt kyrkan få vara politisk, om än utanför politiken. Hur motsägelsefullt det än kan låta.