Sverige bidrar till en mycket farlig situation - Sverige har spelat med i spelet mellan västmakterna och Ryssland genom att för första gången göra en "solidaritetsutvisning" av en rysk diplomat. Det är beklämmande att så få tycks inse konsekvenserna av det som nu sker, skriver Sven Hirdman, före detta ambassadör i Moskva.
Mordförsöket på den ryske dubbelagenten Skripal i Salisbury är en märklig historia, som fått mycket stora proportioner. Britterna har inte offentliggjort några entydiga bevis för vad som skett. Man talar om ett nervgift, som är "utvecklat i Sovjetunionen" och om att Rysslands tidigare beteende leder till slutsatsen, att Ryssland med all sannolikhet ligger bakom dådet. De har också lyckats övertyga sina allierade, inklusive Sverige, om detta och om behovet av kraftfulla åtgärder mot Ryssland. Ryssarna har å sin sida inte lyckats leda i bevis att de inte ligger bakom.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Mord på utländska agenter och påstådda förrädare finns det många exempel på från olika länders sida, men inget har lett till en sådan stormaktskris som händelsen i Salisbury. Vad gäller västmakternas övermåttan hårda utvisningar av rysk diplomatisk personal skulle jag våga påstå, att mordförsöket på Skripal snarast är en förevändning för att man från västs sida med skärpa ville agera mot rysk inblandning i inrikespolitiken i USA och i Västeuropa under de senaste åren sedan Ukrainakonflikten utbröt. Därtill kom inrikespolitiska motiv i Storbritannien - premiärminister Mays behov av att stärka sin ställning inför kritiken för brexitförhandlingarna - och i USA kritiken mot president Trump för att vara för mjuk mot Putin.
Sverige har spelat med i detta spel genom att utvisa en rysk diplomat, trots att vederbörande, såvitt bekant, personligen inte gjort något illegalt mot svenska intressen. Det är första gången Sverige gör en sådan "solidaritetsutvisning". Närmaste parallellen är när vi under det kalla kriget vägrade att ta emot några sovjetiska diplomatackrediteringar, därför att vederbörande stod på Natos svarta lista efter att ha begått illegala handlingar i något Nato-land. Att vidta en "solidaritetsutvisning" är att gå ett steg längre. Till saken hör att statsministern i EU-nämnden och i riksdagen framhöll att Sverige vid det senaste EU toppmötet varit pådrivande i fråga om hårda åtgärder mot Ryssland.
Med matematisk precision har Ryssland svarat på västländernas åtgärder genom att utvisa lika många diplomater och stänga konsulat. Det är en gammal och dålig men känd rysk tradition. En konkret följd av alla dessa utvisningar och stängningar är att det kommer att bli svårare för människor i öst och väst att få visum för att besöka varandra. Den hårda stämningen kommer antagligen också att försvåra affärsrelationer och handelsutbytet.
Situationen är i sanning paradoxal. Medan kontakterna trots allt upprätthölls under det kalla kriget, då Sovjetunionen verkligen var en riktig diktatur och ockupationsmakt, är de nu praktiskt taget djupfrysta, när Ryssland kastat av sig det kommunistiska oket och människorna i Ryssland har det bättre än de någonsin haft.
Förhoppningsvis kommer efter dessa ömsesidiga utvisningar stormaktsrelationerna åter att stabiliseras. President Putin har allt intresse av utrikespolitiskt lugn i anslutning till det ryska presidentvalet och inför det för honom viktiga VM i fotboll i sommar samt långsiktigt därför att han och andra i den ryska ledningen inser att Ryssland för sin utveckling behöver ekonomiskt och teknologiskt samarbete med västländerna.
Å andra sidan hörs redan från USA:s och Storbritanniens sida att man är beredd att trappa upp sina åtgärder mot Ryssland ytterligare efter de ryska utvisningarna i en oändlig eskalationsspiral; och Ryssland torde i ett allvarsläge ha högre eskalationsbenägenhet än USA. Med sina historiska erfarenheter av hur andra makter - mongolerna på 1200-talet; litauerna, polackerna och svenskarna på 1500-talet; Napoleon på 1800-talet; Hitler på 1900-talet; samt Reagan i början av 1980-talet - försökt knäcka Ryssland är ryssarna extremt känsliga för vad de uppfattar som liknande försök från dagens västledare. Konspiratoriska ryssar kan hämta näring från uttalanden av såväl amerikanska politiker som av de brittiska utrikes- och försvarsministrarna. I minnet finns också president Obamas uttalande i samband med Ukraina-sanktionerna att den ryska ekonomin skulle slås sönder (in tatters).
Skulle västländerna under amerikansk ledning ge sig på att ytterligare skärpa sanktionerna mot Ryssland genom att till exempel stänga ute de ryska bankerna från de internationella betalningssystemen, kommer det att få långtgående politiska följder även om man inte kommer att lyckas krossa den ryska ekonomin; Ryssland har under åren bevisat att man har tillräcklig motståndskraft.
Läget kompliceras av att både USA och Ryssland utvecklar nya kärnvapen och missilsystem liksom av Natos upprustning och framflyttning av sina resurser och amerikanska missilbaser närmare ett Ryssland, som vidtar sina motåtgärder. Det behövs inte många gnistor nu för att ett krig skall bryta ut.
Bara för fem år sedan talade man om hur Ryssland skulle integreras i Europa, om EU:s stöd till Rysslands modernisering och om införande av visumfrihet och frihandel för befolkningarna. Allt detta är nu ljusår borta.
President Putin och makteliten kring honom identifierar sina intressen med Ryssland, och en överväldigande majoritet av det ryska folket ser också Putin som sin och Rysslands ledare. Skulle Putin och den ryska ledningen - felaktigt eller ej - komma till slutsatsen att västmakterna försöker knäcka dem, det vill säga Ryssland, kommer man att gå mycket långt för att försvara sin och enligt sitt synsätt Rysslands existens. Putin talar numera öppet om att man i sista hand kommer att använda sig av kärnvapen oavsett följderna för Ryssland.
Det råder således en mycket farlig situation, och det är beklämmande att så få tycks inse konsekvenserna av det som sker.
Sven Hirdman
före detta ambassadör i Moskva, före detta statssekreterare