Hållbar migration inom räckhåll - När Socialdemokraterna överger Miljöpartiet i förhandlingarna om migrationspolitiken, öppnar det för att skapa den hållbara migrationspolitik som Sverige behöver.
Det här är en text från SvD Ledare. Ledarredaktionen är partipolitiskt oavhängig med beteckningen obunden moderat.
Den gamla järnaxeln mellan socialdemokrater och moderater i migrationspolitiken är på väg att återupprättas. Socialdemokraterna öppnar för att gå vidare i förhandlingarna i migrationskommittén utan sin regeringspartner Miljöpartiet. Och det är välkommet.
Sverige behöver en stram migrationspolitik, men blockpolitiken har länge satt käppar i hjulen. Moderaterna kunde till exempel inte genomföra ett tillräckligt skarpt försörjningskrav i regeringsställning eftersom inte alla allianspartier var med på tåget. Socialdemokraterna har haft samma problem. Med Miljöpartiet som regeringsunderlag har de varit tvungna att acceptera amnestier, både under Göran Perssons och Stefan Löfvens regeringar.
När flyktingkrisen kom år 2015 löstes en del av blockpolitiken upp, men den tillfälliga flyktinglagen var aldrig tänkt att bli permanent. I fjol tillsattes den parlamentariska migrationskommittén för att bereda förslag till en ny migrationspolitik, och nu kan låsningarna brytas.
Efter åratal av generösa bedömningar är det många migranter som söker sig till Sverige. I stora drag handlar det om att Sverige uppfattas som ett land där det är lätt att beviljas asyl. Det innebär att många också gör en farlig resa genom Europa, via säkra länder, för att söka asyl här.
Det är uppenbart att asylrätten inte fungerar som det var tänkt. Dels skapar den incitament för enskilda att göra långa, farliga resor till Sverige. Dels gynnar den främst den minoritet personer som lyckas ta sig till Europa. Den gör inget för den breda majoriteten flyktingar, som fastnar i flyktingläger i närområdena till sina hemländer.
Migrationsströmmarna rymmer både människor med giltiga asylskäl men även många som, fullt begripligt, söker en bättre tillvaro än den som hemlandet erbjuder. Det är inte rimligt att Sverige ska ta emot fler flyktingar än vad som går att integrera. Eller att Sverige ska bära ojämförligt stora kostnader för asylprövningar och integrationsåtgärder för alla som söker sig hit. Det är inte så att de som kommer från exempelvis Syrien eller Afghanistan inte har något annat val än Sverige. Den som får avslag på sitt uppehållstillstånd i Sverige skulle sannolikt ha kunnat stanna i länder som Turkiet eller Libanon, där de flesta mellanlandat.
Frågan om fördelning av asylsökande kan bäst lösas genom att ompröva asylrätten. Därför behövs en tydlig kvot, eller åtminstone ett mål, för att migrationspolitiken ska vara långsiktigt hållbar. På sikt är det önskvärt med en gemensam, europeisk flyktingpolitik med tydliga kvoter så att ansvaret blir jämnt fördelat, men Sverige kan inte vänta på att det sker. Inget talar i dagsläget för att en sådan lösning är inom räckhåll.
En effekt av den stora vågen asylsökande till Sverige är att tiotusentals människor gått under jorden efter att de har fått avslag på sin ansökan. Tidigare uppskattningar har pendlat mellan 20 000 och 50 000 personer som uppehåller sig olagligt i Sverige. Ett av kommitténs förslag som har läckt ut till media är att sätta en tioårig spärr för att söka asyl på nytt (SvD 4/5). Den som saknar rätt att stanna ska inte ha någon anledning att bli kvar i Sverige med en vag förhoppning om att få sitt ärende prövat på nytt. Det riskerar att skapa parallellsamhällen.
Reglerna för anhöriginvandring bör också ses över. Migrationsverket prognosticerade i fjol att 220 000 anhöriginvandrare kommer beviljas uppehållstillstånd under perioden 2019-2022. I dag finns inget försörjningskrav vid anhöriginvandring för den som söker inom tre månader efter beviljandet av asyl. Den luckan bör stängas för att också sätta ett tydligt krav på egenförsörjning. Ersättningar från det offentliga bör inte heller kunna räknas in för att uppfylla kravet, eftersom det motverkar dess syfte. Om familjemedlemmar inte får asyl, bör kravet på egenförsörjning gälla från dag ett.
Förhoppningvis blir resultatet av förhandlingarna något som kan hålla över tid, och som ger Sverige en migrationspolitik som är respektfull både mot medborgare och migranter. Det kommer ta många år att lösa de integrationsproblem som Sverige samlat på sig de senaste decennierna. Förutsättningen för att klara dem är att inte fortsätta skapa nya.