Många ensamma barn i Mosul Rädda för vuxna - Den 11-årige yazidiske pojken Tomas fick en lycklig återförening med sina föräldrar när han fritogs från IS. Men många av de barn som nu hittas i det krigshärjade Mosul möter ett helt annat öde - de har inga föräldrar kvar i livet som kan ta hand om dem.
MOSUL/ISTANBUL Den yazidiske pojken som vi berättat om i två tidigare artiklar återförenades med sina föräldrar efter tre års fångenskap hos IS. Gillian Suter, klinisk koordinator på Aspen Medicals sjukhus i Hamam al-Alil - drivs på uppdrag av Världshälsoorganisationen - var på plats när Tomas och hans föräldrar träffades igen.
Det var ett mycket känslosamt återseende för både Tomas, pappan och mamman, berättar Suter.
- Mamman kunde inte sluta gråta av glädje. Det var en bra stund, säger Gillian Suter.
Sjukhuset har fått in många skadade barn, en del av dem med helt ofattbart grymma upplevelser bakom sig. Den lille pojken som sjukhuspersonalen kallar "Daniel" är ett sådant barn. Han är ungefär 4 till 6 månader gammal, och ingen vet vara hans föräldrar finns.
Pojkens vänstra arm är nästan helt borta. Enligt soldaterna som hittade "Daniel" så hade en hund bitit av stora delar av armen och ätit upp den. De irakiska soldaterna berättar att tre stycken i styrkan blev skjutna av en krypskytt när de försökte rädda pojken. De tror att pojken placerats ut som en fälla för att krypskytten skulle kunna skjuta ihjäl soldaterna.
Gillian Suter berättar att de ensamma barn som hittas i Mosul och som förs till sjukhuset, alla visar tecken på stark rädsla för främmande vuxna personer. Reaktionen blir en helt annan när barnen känner igen familjemedlemmar som kommer för att hämta dem.
- Om några av barnen visar tecken på att de inte känner igen någon familjemedlem så avvaktar vi med att lämna ifrån oss dem, förklarar hon.
Det blir då upp till en domstol att avgöra om det går att identifiera familjemedlemmar och barn. Även i fallet med Tomas, som utan tvekan kände igen sin mamma och pappa, bad sjukhuset föräldrarna om id-handlingar och skickade kopior till myndigheterna för att få dem bekräftade. Det gick bra och Tomas kunde redan dagen efter åka hem med föräldrarna.
- Vi har sett många gånger att ensamma barn återförenats med sina familjer, säger Gillian Suter.
Enligt statistik från UNICEF har ungefär 800 ensamma och förmodat föräldralösa barn hittats i Mosul. UNICEF och organisationens samarbetspartners arbetar med att leta efter barnens föräldrar, och ordnar under tiden tillsyn för de unga ensamma. En del barn har förlorat sina föräldrar i kriget men kan efter en juridisk process förenas med andra familjemedlemmar eller släktingar.
Andra barn hamnar dock på barnhem. Så kommer det att bli för en 10-årig pojke som vårdas på Aspen Medical-sjukhuset. Läkarna trodde först att den helt tysta pojken hade posttraumatiskt stressyndrom som en följd av kriget, men efter en tid står det klart att han inte alls reagerar på ljud. Sjukhuspersonalen tror att han är både döv och stum.
En anställd på sjukhuset tyckte sig känna igen pojken och tog kontakt med de som troligen är föräldrarna. De meddelade dock att de inte tänkte komma till sjukhuset för att hämta pojken. Så ödet för en troligtvis dövstumme pojken blir en framtid på barnhem.
Sjukhuset har också hand om två små barn som är ungefär tre år och 15 månader gamla. Ingen har kunnat lämna upplysningar om vilka barnen är. De saknar papper och id-handlingar och är förstås för små för att själva kunna berätta något om vilka de är.
- Domstolen kommer att se till att de här barnen får id-handlingar. Det måste de ha för att kunna bli omhändertagna någonstans i Irak, säger Gillian Suter.
Barnen kommer också att få tillfälliga namn. Om ingen familjemedlem dyker upp för att hämta de två små barnen så kommer de att skickas vidare till ett barnhem. Det finns planer på att sätta igång ett barnhem i Mosul, men tills vidare skickas barnen till Bagdad.
Många vuxna kommer till sjukhuset för att leta efter saknade barn. Varje dag är en eller två föräldrar på besök för att fråga efter sina små.
- De har ofta med sig bilder. Det är mycket sorgligt, säger Gillian Suter.
- Vi låter de vuxna som kommer hit få titta på barnen som är här, och så tar vi kopior på bilderna de har med sig. Det kan ju komma in något barn senare som överensstämmer med bilderna.
Även misstänkta IS-medlemmar får vård på sjukhuset.
- Det kan visa sig vara människor som faktiskt är helt oskyldiga. Vår lokala personal är mycket professionell och tar sig an alla oavsett om det finns en misstanke om att de kan vara IS-medlemmar eller inte, säger Gillian Suter.
I en säng på sjukhuset ligger en IS-krigare som inte längre har några ben. Läkarna blev tvungna att amputera bägge. En annan patient, som är en misstänkt IS-medlem, har fått besked av läkaren att hans ena hand måste amputeras. Handen är svårt skadad efter ett infekterat sår.
Den misstänkte IS-medlemmen vägrar låta läkarna amputera handen, trots att läkarna har berättat för honom att han riskerar att dö annars.
Mannen vägrar ändå. Stigmat av att bara ha en stump kvar är för stort. I IS värld får tjuvar handen avhuggen.
En säkerhetsofficer som Aftenposten talar med berättar att han misstänker att mannen fått sin handskada efter tortyr. Officeren har sett 300 IS-fångar i ett och samma rum i ett fängelse som drivs av den irakiska säkerhetstjänsten.
- Det är svårt att veta om fångarna blir dåligt behandlade i fängelset. Några har svag hälsa men det kan ju folk ha ändå. Vi har varit med om att folk kommit hit efter att ha överlevt genom att äta gräs i över en månad, säger Gillian Suter.
Vi träffar en patient som fått sitt ena ben amputerat. Hon heter Hanna Hassan och hon skadades svårt under ett bombangrepp då hennes syster och systerson dog. Läkarna säger att det bara är tjugo procents chans att hon får behålla det andra benet, och kanske måste hon också få några fingrar amputerade.
- Snälla, låt mig behålla mina fingrar, vädjar Hanna Hassan till läkarna.
En liten pojke, Mahmoud, har splitterskador i bröstkorgen. Läkarna har lyckats få ut en del av splittret, men inte allt. Mahmoud är väldigt rädd för ljud och reagerar på fotografens kamera.
- 60 procent av patienterna som har psykiska problem efter traumatiska upplevelser är barn, säger Gillian Suter.
En 13-årig patient är så traumatiserad att läkarna tror att han blivit psykiskt sjuk.
Barnen är heller inte säkra och trygga bara för att de kommit ut ur Mosul och hamnat i flyktingläger. Två av patienterna på sjukhuset har mycket allvarliga brännskador. Barnen har fallit offer för gasspisar som exploderat, troligen för att de hanterats på ett felaktigt sätt. Det är ett stort problem i flyktinglägren, enligt ledningen på sjukhuset.
Skribent: Tor Arne Andreassen
Aftenpostens Mellanöstern-korrespondent
Översättning: Ia Wadendal