Migrationskrisen en EU kris inget annat - Antalet migranter som kommer till Europa har minskat med 96 procent jämfört med rekordsommaren 2015, och man kan knappast längre tala om en krissituation. Men migrationen har blivit en katalysator för en större, existentiell kris för EU självt.
BRYSSEL När Europeiska rådets ordförande, polacken Donald Tusk, i veckan sände ut sin högtidliga, formella inbjudan till EU:s 28 stats- och regeringschefer till toppmöte i Bryssel, så varnade han för att nya, politiska rörelser i Europa erbjuder "banala, radikala och attraktiva" svar på de mest komplicerade av frågor.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
"Migrationskrisen ger dem fler argument. Allt fler människor har börjat tro att bara ett hårdfört, anti-europeiskt och anti-liberalt styre med auktoritära tendenser kan stoppa vågen av illegal migration till Europa", skrev Tusk i det så kallade herdebrevet.
"Och om folk tror på detta, så kommer de också att tro på allt annat de säger", fortsatte han ödesmättat.
Tusk sade därmed rakt ut vad andra ledare redan antytt: att toppmötet inte handlar så mycket om migration som om att, i bästa fall populister, i värsta fall rena högerextremister växer sig allt starkare i hela EU.
För larmet om en migrationskris är en fullkomlig paradox: antalet migranter som kommer till Europa har gått ner med hela 96 procent sedan sommaren 2015. Migrationen är under kontroll.
Den så kallade Balkanrutten - vägen till EU:s mitt från Turkiet via Grekland och Balkanländerna - stängdes så gott som helt i och med det flyktingavtal som EU slöt med Turkiet för två år sedan.
Och allt fler migrantbåtar hinner inte ens ta sig från libyskt vatten - Libyen är nu det land från vilket de flesta EU-migranter avseglar för att nå EU - förrän de stoppas av libysk eller europeisk kustbevakning och förs tillbaka till den nordafrikanska kusten.
Det är andra faktorer som triggat den intensiva migrationsdebatten just nu, som att en ny, högerpopulistisk regering tagit makten i Italien och redan under sin första vecka vid makten slagit fast att man inte tänker följa internationell lag om att undsätta människor i sjönöd, och att man ska uppföra etniska register över romer i Italien.
Kriskänslan har också piskats fram av det faktum att Tysklands förbundskansler Angela Merkel - "drottning Europa", som hon kallas - har press på sig från sin egen inrikesminister Horst Seehofer att komma hem från Bryssel med något slags EU-migrationsavtal -annars stänger han tyska gränser och kan då både orsaka Merkels fall från makten i Berlin och skapa storgräl mellan Tyskland och andra EU-länder.
Förhoppningarna på att EU:s stora sommartoppmöte, som inleddes på torsdagen, skulle utmynna i ett stort första kliv mot ett gemensamt, solidariskt asyl- och flyktingsystem för hela EU, var stora i länder som Sverige, Tyskland, Frankrike, Italien och Grekland, som vill att man delar upp asylsökande mellan alla EU-länder.
Men motståndet var för stort, inte minst från de så kallade Visegradländerna - Polen, Ungern, Tjeckien och Slovakien - som inte går med på att ta emot flyktingar.
Regeringarna i både Ungern och Polen har på senare år kritiserats av omvärlden för att de girat allt tvärare mot auktoritära styren, och verkar vilja strypa möjligheten för regeringskritiska krafter och medier att verka fritt.
Ungerns premiärminister Viktor Orbán och hans Fidesz, ett politiskt parti som driver öppet antisemitiska och islamofobiska valkampanjer, har öppet sagt att man vill skapa en "icke-liberal demokrati".
Många ser EU-ländernas nya fokus på att till varje pris stänga sina gränser för migranter, snarare än att reda ut hur man gemensamt tar ansvar för dem, som en seger för just Orbán.
Det är det som sommartoppmötet i Bryssel egentligen handlar om: sprickan mellan öst och väst, mellan nord och syd, mellan icke-liberala stater och liberala demokratier.
Och det verkar som att unionen när den står inför en verklig migrationskris eller en djup finanskris lyckas hitta de instrument som behövs för att lösa dem. En politisk kris är svårare. För att lösa den krävs det att man vet helt enkelt är helt eniga om vilka värderingar som ska styra EU.
I vad som bara kan kallas för en typiskt, "orbanesk ironi" så framställde sig den ungerske ledaren på torsdagen plötsligt som den liberala demokratins främste försvarare.
Han sade att Europa måste stänga sina dörrar för migration. "För det är folkets vilja", sade Orbán.