Regeringen sårbar trots att vi har goda tider - Världsekonomin går som tåget. Det har gynnat Sverige som säljer mycket av sina varor utomlands. Sittande regeringar brukar gynnas av goda tider, men det finns en rad problem som gör regeringen sårbar för attacker från oppositionen under valspurten.
Den Internationella valutafonden (IMF) släppte nyligen prognoser som visar att världsekonomin kommer växa nästan 4 procent i år drivet till stor del av olika utvecklingsländer.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Högkonjunkturen har gett den svenska ekonomin en rejäl skjuts uppåt eftersom runt hälften av svenska varor går på export. 2016 växte ekonomin mer än i de flesta EU-länder (drygt 3 procent), bland annat på grund av Riksbankens extremt låga ränta, samt stora investeringar för att bygga bort bostadsbristen och ta hand om flyktingar.
Förra året bromsade tillväxten dock ned och fler än 20 av EU:s 28 medlemsländer uppvisade bättre siffror än de svenska.
Även om de flesta bedömare tror att svensk ekonomi kommer att bromsa in nästa år är en tillväxt 2 procent inte en dålig siffra och i nivå med hur mycket IMF spår att snittillväxten kommer att vara i världens rikaste länder.
Men det visar inte hela bilden. Mätt per invånare växte den svenska ekonomin förra året med mindre än 1 procent - och det trots brinnande högkonjunktur. Det är mindre än hälften av EU-snittet och den näst lägsta tillväxten i hela unionen.
Bedömare, som till exempel Konjunkturinstitutet (KI), ser tyvärr ingen nämnvärd förbättring i sikte.
Arbetslösheten har minskat sedan regeringen kom till makten 2014 - från 7,4 procent till drygt 6 procent, men regeringen är långt ifrån sitt mål att ha EU:s lägsta arbetslöshet 2020. Enligt EU:s statistiktjänst var arbetslösheten lägre än i Sverige i ett dussintal EU-länder förra året. Lägst var den i Tjeckien (2,9 procent) och Tyskland (3,8 procent).
Ett av skälen till att regeringen inte är i närheten av sitt arbetslöshetsmål är de senaste årens stora invandring. Många invandrare har låg utbildning och har därför svårt att hitta ett jobb eftersom Sveriges relativt höga ingångslöner gör att företag inte vill anställa människor med bristfällig kompetens.
Som ett resultat är arbetslösheten bland utrikes födda mer än tre gånger så hög (15 procent) som bland inrikes födda.
Arbetslösheten är också mycket hög bland svenskar utan gymnasieutbildning - närmare bestämt 15 procent, jämfört med mindre än 3 procent bland de meden högskoleexamen.
Trots att arbetslösheten inte imponerar, är svensk sysselsättning rekordhög. Den så kallade sysselsättningsgraden - eller andelen svenskar mellan 20 och 64 som arbetar - är den högsta i EU. Mer än 80 procent av svenskarna har ett jobb att gå till. Man får gå tillbaka till år 1992 för att hitta en lika hög sysselsättningsgrad i Sverige och siffran är den högsta som någonsin uppmätts i EU.
Hur kommer det sig att Sverige kan ha högst sysselsättningsgrad samtidigt som arbetslösheten långt i från är lägst i Europa? Det beror på att människor som inte aktivt söker ett jobb inte räknas som arbetslösa.
I USA där fler föräldrar väljer att stanna hemma med barnen i stället för att jobba är sysselsättningsgraden mycket lägre än i Sverige. Paradoxalt är också arbetslösheten lägre.
Den höga sysselsättningen är mycket bra för statskassan eftersom den betyder att det är många som är med och betalar skatt till statskassan. Under Magdalena Anderssons fyra år som finansminister har politikerna betat av flera procentenheter på statsskulden så att den i dag uppgår till drygt 40 procent av BNP, vilket är runt hälften så mycket som EU-snittet och statsskulden i USA.
Det är goda nyheter för den exportberoende svenska ekonomi som är känslig om det skulle gå utför för världsekonomin. Om ekonomin viker nedåt kan det vara bra med lite extra utrymme att låna pengar för att stimulera ekonomin - en lyx många andra länder runt om i världen saknar.
Riksbanken är oberoende, vilket betyder att politikerna inte har haft något att säga till om när banken sänkt sin styrränta till rekordlåga minus en halv procent. Det råder delade meningar om Riksbankens räntepolitik, men klart är att den redan låga räntan betyder att riksbankschef Stefan Ingves inte kommer att ha lika mycket ammunition för att stimulera ekonomin med hjälp av lägre räntor om en lågkonjunktur står för dörren.
Och det finns en hel del risker som skulle kunna knäcka världsekonomin och i förlängningen också Sverige. USA-presidenten Donald Trumps handelskrig riskerar att trappas upp och göra att världsekonomin får sig en törn när tullar minskar handeln mellan länder.
Det finns också en oro bland ekonomer kopplad till de skuldberg som många länder byggt upp sedan finanskrisen. Många ser också Storbritanniens utträde ur EU och den politiska instabilitet i Italien som möjliga hot mot den europeiska ekonomin.
En djup lågkonjunktur brukar göra att arbetslösheten skjuter i höjden. Det är aldrig bra men hade varit speciellt dåligt i dag, givet hur högst skuldsatta svenskarna har blivit de senaste åren då den låga räntan har gjort det billigt att låna.
Sedan 90-talet har hushållens skulder som andel av deras disponibla inkomster nästan fördubblats för att finansiera dyrare och dyrare bostäder.
Politikerna har en längre tid inte gjort något för att dämpa utvecklingen, förrän i år då regeringen skärpte reglerna för hur mycket de mest skuldsatta hushållen måste amortera. Det fick genast bostadspriserna på fall och visar hur sårbar bostadsmarknaden och i förlängningen den svenska ekonomin är för negativa överraskningar. Låt oss hoppas att de inte kommer.