Servicelandet Sverige en bananrepublik - När det gäller prylar är Sverige idag en blomstrande marknadsekonomi. Den som besöker ett vanligt köpcenter möter ett nästan ändlöst utbud av varor som säljs till överkomliga priser. Men när det gäller service påminner vårt land snarast om en bananrepublik. Hemleverans - jodå. Förutsatt att du kan ta ledigt en halvdag och vänta i bostaden.
Bredbandet fungerar inte. Ring vår kundtjänst. "Du är nummer 68 i kön. Förväntad kötid är 50 minuter. Tack för att du väntar. " Signalen är tydlig - tiden för personalen som utför tjänsterna är dyr. Din tid som betalande kund går det däremot att slösa med. Butiker låter köerna ringla, restauranger har få som serverar, offentliga toaletter är snuskiga för att ingen städar. Det märkligaste av allt är att tålamodet med dessa brister är så stort.
I Östeuropa under kommunisttiden var det normalt att personalen var borta från jobbet för att köa. Att använda arbetstiden på detta sätt var kanske inte tillåtet, men socialt accepterat. Alla behöver ju handla. På motsvarande sätt betraktas det i dagens Sverige som fullt legitimt att tjänstemän är borta från jobbet för att de ska vänta på en rörmokare eller ta emot en ny soffa.
Det har gått så långt att det inte ens uppfattas som konstigt. En del verkar rentav tro att usel service är ett tecken på framsteg, att vi lyckats få bort de "enkla jobben". Detta bygger på villfarelsen att det skulle vara höga löner som gör att servicejobb trängs ut. Fast merparten av arbetskostnaden är faktiskt inte betalningen till den som utför jobbet, utan skatter och obligatoriska avgifter.
Nu har regeringen kommit på att vi kanske ändå behöver en del enkla jobb, primärt för att undvika en skyhög arbetslöshet bland nyanlända flyktingar. Viljan att verkligen ta itu med det skattesystem som kraftigt fördyrar arbete saknas dock.
Enligt World Economic Forums senaste ranking är Sverige sexa i världen när det gäller konkurrenskraft totalt. Men när det gäller skattesystemets effekter på drivkrafterna att arbeta hamnar Sverige på 120:e plats. På bara ett år har vi rasat 26 placeringar, trots allt vackert tal om arbetslinjen.
I hela världen fasas manuella arbetsuppgifter ut och ersätts av ny teknik. Men i Sverige är det påfallande många manuella jobb som försvinner utan att någon ny teknik ersätter dem.
Vem städar tågkupén när städpersonalen är för dyr? Ingen verkar det som. Vem kopierar papper när det blir färre assistenter? Den personal som finns kvar, och som därmed får mindre tid över till sina egentliga arbetsuppgifter.
Priset för våra höga skatter på arbete är inte bara stress och sämre komfort, utan också uteslutning. Barriärer byggs upp mot äldre och andra som har svårt att klara sig när det inte finns någon personal som kan hjälpa till.
Möjligen är detta framtiden för Sverige, men det är ett konstigt sätt att organisera ett samhälle.
JONAS HELLMAN är chef för public affairs på Prime och tidigare ledarskribent i SvD.