Uttjatade asylförslaget kan dyka upp i Sverige - Det danska förslaget om att lägga ut Europas flyktingmottagande på entreprenad till exempelvis Nordafrika är inte bara gammalt som gatan. Förslaget faller också varje gång av det enkla skälet att länderna i Nordafrika inte har lust att ta sig an alla migranter som vill till EU.
En kommentar belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
BRYSSEL De danska socialdemokraterna föreslog nyligen en asylreform som skulle strypa möjligheten för migranter att söka asyl i Danmark. Asylsökare som anländer till den danska gränsen skulle genast sändas till särskilda mottagningsläger i länder som Marocko och Tunisien.
Migranterna skulle sedan hållas kvar i dessa läger under tiden som deras danska asylansökan behandlas. Det skulle alltså inte tjäna något till för migranterna att ens försöka ta sig in i EU och upp till Danmark.
Föga förvånande så svarade diplomater från Marocko och Tunisien snabbt och syrligt de inte alls tänker hysa några danska flyktingmottagningar i sina länder. Varför i allsindar skulle de vilja det?
Idén om att "outsourca" EU:s flyktingmottagning - lägga ut den på entreprenad till länder på en annan kontinent, länder som, underförstått, förväntas bocka och buga och ta emot pengar för besväret - är långt ifrån ny.
Den har harvats i minst trettio år av allsköns politiker som trott sig kunna appellera till en alltmer migrationsfientlig opinion på hemmaplan genom att lova att se till att migranterna hålls utom synhåll och stoppas på vägen mot EU, samtidigt som man ser till att den nationella självbilden om humanism och om att man rättssäkert följer alla internationella asylkonventioner hålls intakt.
Den franske presidenten Emmanuel Macron föreslog i höstas att man smäller upp europeisk-finansierade asylsökarläger i exempelvis Niger och Tchad. Vad Niger och Tchad tyckte om förslaget hade Macron dock inte tagit reda på. Tchads president Idriss Deby svarade kyligt att hans land minsann inte tänkte öppna upptagningsläger för Europa längs med sina gränser, eftersom det i praktiken skulle kunna innebära att hela den afrikanska kontinentens hågade EU-resenärer då skulle försöka ta sig till Tchad och söka EU-asyl där.
För två vintrar sedan cirkulerade i Brysselkretsar ett förslag från Österrikes regering, som ville att migranter skulle hållas kvar och tvingas söka asyl från flyktingläger i Jordanien och Nigeria. Inte heller Jordanien och Nigeria verkade ha tillfrågats om huruvida de hade lust att ta över européernas asylpolitik.
Och redan 2003 föreslog den dåvarande brittiske premiärministern Tony Blair att man skulle anlägga ett pärlband av EU-asylmottagningsläger längs den nordafrikanska kusten. Samme Blair gick senare samma år ihop med Nederländerna och Danmark om ett förslag att placera sådan läger i antingen Albanien eller Turkiet - fortfarande, får man förmoda, utan en tanke på att dessa länder skulle kunna ha något att invända.
Den gamle, danske utrikesministern Uffe Ellemann Jensen föreslog för övrigt liknande asylläger utanför EU:s territorium redan 1986.
Gemensamt har alla dessa förslag, för det första, att de är arroganta: att något endaste av de länder man har i åtanke som uppsamlingsplatser skulle kunna prioritera något annat i sin hemmapolitik än EU:s pengapåsar verkar inte föresväva förslagsgivarna. För det andra så har förslagen konsekvent skjutits i sank av praktisk-juridiska skäl. När tjänstemän och jurister börjar detaljstudera frågan så ser de svårigheterna och idén pyser iväg, gång på gång, ända sedan 80-talet.
- I dag har vi bara i Europa sett hur man inte har kunnat sända tillbaka flyktingar till Grekland under Dublinförordningen (regeln om att migranter ska sändas till det land de först anlände till i EU, reds anm), för att EU-länderna har varit eniga om att man där inte kunde garantera dem en tillräckligt rättssäker behandling. Så när vi inte ens kan sända dem till Grekland så blir det orealistiskt att tro att det här skulle fungera med länder i Afrika, sade generalsekreteraren för Dansk Flygtningehjælp, Christian Friis Bach, till danska medier i veckan.
För vem skulle styra lägren, enligt vilka regler och under vems kontroll, insyn och jurisdiktion? Redan idag vet man om att migranter i flyktingläger i Libyen utsätts för övergrepp och sexuellt våld, till exempel.
Men det skulle inte förvåna om ett likadant förslag dyker upp i Sverige lagom till riksdagsvalet i september. Och pyser iväg igen.