Vi bönar och ber snälla låt oss stanna - Ett tusental människor, många av dem afghanska hazarer från Iran, samlades under lördagen på Sergels torg. Unisont uppmanade de den svenska regeringen att inte utvisa dem - till Afghanistan.
- Där slaktar man människor som man slaktar får. Vi bönar och ber, snälla, snälla, låt oss stanna här, säger Omid Akbari på felfri svenska, trots att han bara bott här i ett knappt år.
Det var småregnigt och kallt i Stockholm under lördagen när en demonstration hölls på Sergels torg mot de hårdare svenska asylreglerna som riksdagen drev igenom i juni och som gör det svårare för flyktingar att stanna i Sverige.
Hazarer är en utsatt grupp i Afghanistan och många av dem har länge levt i Iran. Men också där betraktas de som andra klassens medborgare som saknar grundläggande rättigheter. Många av dem kom med flyktingströmmarna till Sverige förra året och sökte asyl. Men allt fler av dem får avslag - och regeringen vill skicka dem till Afghanistan, där de kanske aldrig bott.
Omid Akbari, 17, är en av dem. Han har ännu inte fått besked om han får stanna.
- Hade vi kunnat leva i Afghanistan hade vi aldrig kommit, säger han, och tillägger:
Han berättar att han passerade 12 länder för att komma hit till Sverige.
- Det var väldigt svårt, inte bara som att gå mellan Sverige och Norge. Under resans gång har man ingen mat, inga kläder, inget vatten, ingenting. Det var verkligen tufft, säger han, och berättar att han valde att ta sig till Sverige för att han hört att Sverige är ett bra land och att människor här är snälla.
Ali Zabid, 17, är i samma situation. Efter bara 11 månader i Sverige pratar även han nästintill felfri svenska. Nu bor han i Uppsala.
- Jag har bott i Iran i 14 år, men jag har aldrig varit i Afghanistan. Jag är bara född där men kom som tvååring till Iran. Nu vill regeringen skicka mig till ett land jag i princip aldrig sett, säger han.
I Afghanistan har han ingen familj. Han berättar att hans pappa blev hemskickad från Iran, men så fort han kommit till Afghanistan blev han uppsökt av talibanerna och mördad.
- Han jobbade som religiös ledare. Regeringen i Iran tvingade min pappa att återvända. Det blev hans död, säger Ali Zabid, och fortsätter:
- Jag vet inte hur jag ska klara mig i Afghanistan, jag känner ingen där. Jag kommer att få bo på gatan. Och jag vill inte tillbaka till Iran heller. Där behandlar de oss som slavar. De söker efter oss och kollar ständigt våra papper.
Han har kommit till Sergels torg tillsammans med sin kompis Ruhullah Ryzai. Denne däremot, får stanna. De säger att det är som ett lotteri.
- Vi har inte kommit till Sverige för att ha kul. Vi har kommit för att överleva, skapa ett liv. Vi var tvungna att lämna vårt land. Jag har bott i Iran länge, men jag behandlades inte rättvist. Vi fick inte gå i skolan, säger han och berättar att han nu bott i Sverige i tre år, i Alvik i Stockholm. Nu planerar han att läsa till ekonom på universitetet.
En av de som deltar i demonstrationen är Boel Jordahl. Hon är lärare i Kärrtorps gymnasium i Stockholm.
Hon likställer den planerade svenska massdeporteringen av hazarer till Afghanistan med den skamliga svenska balutlämningen till Sovjetunionen efter krigsslutet 1945. Då begärde Sovjetunionen att Sverige skulle överlämna 167 baltiska soldater som stridit på Tysklands sida. Flera av dem begick självmord.
- Jag är riktigt förbannat över bristen på moralisk känsla. Jag tycker att det påminner om baltutlämningen då man skickade i väg människor till en säker död. Jag är djupt bekymrad att det kan ske igen 2016, säger hon och fortsätter:
- Jag kan inte svara på hur många flyktingar Sverige kan ta emot, men de som är här måste vi ta hand om. Vi ska öppna våra hjärtan.
Enligt arrangörerna, ett nätverk som kallar sig "#vi står inte ut", hölls samtidigt liknande demonstrationer på flera andra platser i landet, som Malmö, Umeå, Karlstad, Jönköping och Linköping.