Vissa kommer aldrig hitta sina anhöriga igen - Föräldrar letar efter sina barn i rasmassorna men många Beirutbor kanske aldrig kommer hitta sina anhöriga.
- Det kommer att vara som om de försvunnit från jordens yta, säger Nour Wahdi som arbetar för Rädda barnen i Beirut.
Två dagar efter den kraftiga explosionen i ett lager vid hamnen i Libanons huvudstad Beirut försöker invånarna förstå vad det var som egentligen hände. Chocken är fortfarande stor hos befolkningen, samtidigt som regeringen i Libanon nu gett en särskild kommitté i uppdrag att utreda vilka som bär ansvaret för händelsen.
Nour Wahdi, kommunikatör på hjälporganisationen Rädda barnen, säger i en intervju med SvD att det är svårt att se hur människor ska resa sig igen när förlusterna är så stora.
- Vi hade redan problem, med krisande ekonomi, flyktingkris, pandemin. Vi var så sårbara redan innan. Jag ser i folks ansikten att de är vid liv men knappt levande, säger Nour Wahdi.
Hon befann sig bara tio minuter ifrån den kraftiga explosionen, som hon först trodde var en jordbävning. Hennes syskonbarn lekte på balkongen inne i huset, sedan började fönsterglasen skallra och huset skaka. Nour och hennes syster tog barnen ut på gatan och såg hur byggnaderna vajade från höger till vänster, sedan kom chockvågen.
- Min syster ramlade till marken. Sedan försökte vi springa. Det låg så mycket glas på gatorna så barnens fötter började blöda, vi fick ta barnen på ryggen och ta oss till sjukhus men de var redan överfulla.
Nour Wahdis röst brister när hon berättar om händelsen.
- Alla bara skrek och skrek. Ingen förstod vad som hände.
Hon berättar att organisationen arbetar ute i fält för att se vilka hjälpbehov som finns och vad som behöver prioriteras. Samarbetspartner har kontaktats, men det är fortfarande svårt att få en bild över katastrofens effekter.
- Många barn har förlorat sina föräldrar men vi vet inte hur många. Det finns inga siffror. Det talas om att antalet saknade personer är dubbelt så stort som antalet offer. Vissa kommer inte hittas, det kommer att vara som om de försvunnit från jordens yta, säger Nour Wahdi.
Hon säger också att om det finns levande kvar i rasmassorna kan det vara fråga om minuter eller sekunder för dem, innan det är försent.
Tisdagens explosioner dödade över 130 personer, skadade minst 5 000 och gjorde omkring 300 000 hemlösa. Nour Wahdi kan fortfarande bo kvar i sitt hem, där brädor täcker över fönster och dörrar.
- Jag tänker på dem som förlorade allt, sina anhöriga och sina hus. Det är fruktansvärt. Jag har skadat ena armen, men varför ska jag ens gå till sjukhus med en liten skada när så många har det värre?
Den första hjälpen från omvärlden började anlända från Gulfstaterna under onsdagen, då Qatar och Kuwait skickade sjukvårdsutrustning. Algeriet skickar läkare, brandmän och byggnadsmaterial, och Cypern skickar åtta spårningshundar.
Även från Europa lovas hjälp. Sverige har erbjudit hjälp via utrikesdepartementet och den svenska ambassaden i Libanon bistår svenskar på plats.
Frankrike bistår med räddningspersonal och annan nödvändig medicinsk utrustning, Italien skickar brandmän specialiserade på kemiska risker och byggnadskonstruktion, medan Nederländerna, Tjeckien och Polen har erbjudit hjälp med bland annat läkare, poliser och räddningspersonal.