Dubbel kris slår hårt mot Lesbos - Framför världspressens fotoblixtar gjorde Lesbos invånare hjälteinsatser när gummibåtar med migranter guppade in.
Men bilderna på misären har etsat sig fast hos turister som sviker den grekiska ön - trots att den inte längre är flyktingarnas väg in i Europa.
Olivträden vajar i den svala vinden. Solens strålar värmer skönt. På slingervägen till den pittoreska turistorten Molyvos på norra Lesbos är trafiken nästan obefintlig. Blicka ut över det vågiga havet och se Turkiets kust breda ut sig riktigt nära.
Just därför var det naturligt för många flyktingar att styra sina gummibåtar mot norra Lesbos i fjol.
- I snitt kom det sju båtar per dag till hotellets privata strand. Från maj till november, säger Dimitrios Vatis, som äger ett familjedrivet hotell, till TT.
Inga gäster så långt ögat kan nå. Och personalstyrkan har just nu minskat till en fjärdedel. På kontoret bakom receptionen sitter Vatis i ett halvdunkel och bläddrar bland bilder. Scenerna som hotellägaren blickar tillbaka på är delvis orsaken till att Lesbos är en av turistöarna som sjunkit ännu djupare i den ekonomiska kris som grekerna plågats av i flera år.
Bilderna visar en massa orangea prickar i vattnet, alltså människor i flytvästar som ramlat ur gummibåtar. Människor som vadar mot stranden med spädbarn i famnen. Men också en lättad pojke som överlevt resan, tillsammans med en vit kaninunge som han håller i händerna.
- Fotografierna från i fjol fortsätter att synas i tidningar. Folk får upp bilderna i huvudet när man pratar om Lesbos. De tänker inte på att läget förändrats, och det ger ett katastrofalt bokningsläge, säger Dimitrios Vatis.
Längs hela nordkusten gjordes liknande flyktresor. Många av öns invånare härstammar från en släkt som också varit på flykt och det var enkelt att sätta sig in i flyktingarnas situation. De stora hjälpinsatserna gör att den grekiska övärldens invånare finns i diskussionerna kring Nobels fredspris.
- Vi är inte arga på flyktingarna, utan på lokala myndigheter, EU och grekiska regeringen som inte hanterat situationen tillräckligt, säger Vatis.
I dag är stränderna städade och några flyktingar syns inte till - förutom inne i de fängelselika lägren på ön. På turistorterna är det precis som det var före flyktingkrisen, förklarar personal på en lång rad hotell och restauranger som TT besöker.
- Gästerna får samma kvalitet, men till pressade priser, säger Stratos Kefaladellis som driver hotell i Skala Kalloni.
Förvisso är det bara i början på säsongen, men så här års brukar hotellen ha ett bra hum på läget tack vare bokningsunderlaget från researrangörerna. Men turisterna sviker. Flygavgångar ställs in.
Nyligen kallade Dimitrios Vatis personalen till ett möte.
- Jag var tvungen att rekommendera folk att söka andra jobb.
Svart på vitt kan han visa hur dystert årets läge är. Fyra A3-ark visar beläggningen i maj och juni för 2015 och i år.
Nästan fullbokat varje dag i fjol. Bara en bråkdel av hotellets 59 rum är bokade i år.
- I maj och juni handlar det om 88 procent färre bokningar, säger Vatis.
- I år kan jag överleva. Men om det fortsätter är vi ett hopplöst fall. Om jag hade vetat det här så hade vi ju aldrig tagit stora lån och renoverat på sistone. Räntorna ska ju betalas.
Men den som letar efter hotell i huvudorten Mytilene kan inte välja och vraka. Ibland är det helt fullbokat. Så har det blivit när hjälporganisationer, journalister och andra ska ha tak över huvudet.
- Vi har ungefär lika mycket bokningar i år som tidigare. Men turisterna existerar inte längre. Nu är det volontärer, läkare och journalister som bokar, säger Sofia Markede på ett hotell ett par mil utanför Mytilene.
Hon vågar inte sia om hur flyktingläget ser ut i sommar, även om EU:s avtal med Turkiet uppnått syftet att stoppa strömmen över det farliga havet.
- Turkiet ändrar ofta på reglerna. Hur läget är i sommar beror till stor del på Turkiet, säger Markede.
Dimitros Vatis har just nu bara beläggning i rum nummer ett. På sängarna står kartonger med tröjor. På skrivbordet trängs lådor med medicin.
- Jag har behållit allt utifall flyktingbåtarna kommer igen, men nu skickar jag nog vidare det till något behövande läger.