Tydligt att Sverige behöver sänka bidragen - Kommunerna får bära kostnaderna för en misslyckad integration. En genomgripande bidragsreform krävs för att kommunpolitiker inte ska behöva ställa växande bidragskostnader mot en trygg och tillgänglig välfärd, skriver fyra moderata kommunalråd.
Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) presenterade nyligen en rapport om nyanländas drivkrafter för arbete. Läsningen är nedslående. För många nyanlända lönar det sig inte eller mycket lite att gå från bidrag till arbete eller att öka sin arbetstid. Det gäller inte minst sammanboende, om den ena parten får ett arbete. Detta drabbar inte minst kvinnor. För ett hushåll med två arbetslösa föräldrar och fyra barn innebär det i regel en lägre månadsinkomst om den ena får ett jobb. Övergång till tim- eller deltidsarbete, som kan vara ett rimligt första steg in på arbetsmarknaden, lönar sig ännu sämre.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Arbetsmarknaden är särskilt svår för den som har kort utbildning och kort tid i Sverige. För en nyanländ kvinna med fyra barn och en partner som inte arbetar krävs en månadsinkomst på över 34 000 kronor före skatt. Det innebär i realiteten att det saknas ekonomiska incitament för de jobb som är tillgängliga.
I ljuset av pensionsuppgörelsen, regeringens aviserade förändringar av sjukersättning och att stora grupper nyanlända snart förväntas försörjas av kommunernas socialbidrag är det uppenbart att en hörnsten i reformarbetet framför oss är just bidragssystemen. Varje bidragskrona behöver prövas och i största mån syfta till återgång i egen försörjning. Riksrevisionen påtalade nyligen att regeringen bedömer att kommunerna behöver ytterligare 200 miljarder kronor till år 2030, men saknar prioriteringar. Den som i dag inte ställer krav på bidragstagare kommer i morgon behöva sänka sina förväntningar på skolan och sjukvården.
Högkonjunkturen döljer arbetsmarknadens strukturella fel och skjuter upp växande bidragskostnader. Ekonomiska obalanser - en tudelad arbetsmarknad, höga trösklar till bostadsmarknaden och nyanlända unga som inte klarar skolan - åtgärdas inte av regeringen när den har nu har chansen. I stället sänker regeringen förväntningarna i sjukersättningen och pensionsgruppen föreslår kraftiga utgiftsökningar, utan att beskriva påverkan på offentliga finanser. Det menar vi är fel väg att gå.
När konjunkturen så småningom vänder nedåt har politiken redan tömt arsenalen med expansiv finanspolitik och långvarig minusränta. Utanförskapet väntas stiga kraftigt och riskera att bita sig fast på höga nivåer. ESO-rapporten visar att ytterst få nyanlända kvalificerar sig till statliga arbetslöshetsersättningar; kommunerna kommer bära kostnaderna för en misslyckad integration genom socialbidragskostnader. 34 procent av alla nyanlända har försörjningsstöd, medan det i den inrikes födda befolkningen och bland utrikes födda i övrigt är 2 respektive 9 procent.
Sveriges kommuner och landstings (SKL) senaste bedömning för den offentligfinansiella utvecklingen i Sveriges kommuner, landsting och regioner visar att det saknas 62 miljarder kronor redan 2022, trots att SKL nu räknar med ökade statsbidrag. Fler blir allt äldre och antalet barn ökar, kostnader och efterfrågan på välfärdstjänster förväntas stiga i kommunerna, inte minst till följd av de senaste årens flyktinginvandring. Samtidigt möter inte intäktsökningarna de demografiska förändringarna.
Kommunalskatterna är redan på rekordnivåer. LO har gått så långt som att föreslå ett skattestopp för kommunerna. SKL bedömer att kommun- och landstingsskatterna behöver höjas med 2,35 procentenheter om gapet ska slutas den vägen. En sådan höjning skulle minska sysselsättningen med över 30 000 jobb och försvaga drivkrafterna för arbete. För en vanlig familj med en polis och en lärare skulle det innebära en skattechock om 15 300 kronor.
Pensionsmyndighetens bedömning av hur pensionsutgifterna påverkas av migrationen visar på betydande utmaningar. För de asylinvandrare som kom innan 2016 förväntas kostnaderna för pensionärer med låga inkomster öka till 22 miljarder kronor, och med 24 miljarder kronor för dem som kommer därefter. Detta ska jämföras med den totala kostnaden om 43 miljarder kronor i dag. Kostnaderna för grundtryggheten i pensionssystemet - garantipension, bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd - förväntas därmed dubbleras. Det blir i ljuset av detta alarmerande att den blocköverskridande pensionsgruppen föreslår att nivåerna ska höjas.
Asylinvandrares livsinkomster bedöms vara mycket låga. Efter nästan ett decennium är bara hälften av alla invandrare i sysselsättning, men färre i helt egen försörjning. Efter sju år i Sverige är den genomsnittliga förvärvsinkomsten bland sysselsatta flyktinginvandrare 19 000 kronor i månaden, efter samma tid är de årliga genomsnittliga offentliga nettokostnaderna 50 000 kronor per flykting med högst förgymnasial utbildning. Hälften av dagens deltagare i etableringen har högst förgymnasial utbildning och andelen av de arbetslösa som är i utsatta grupper har ökat från 50 till 75 procent de senaste tio åren. Sverige behöver därför kraftfulla reformer:
Skatte- och bidragssystemen bör reformeras i grunden för att möta de utmaningar Sverige står inför, inte minst integrationsproblemen. Utgångspunkten behöver vara att ansträngningar ska löna sig mer. Varje krona i bidrag är en krona som i stället kunde finansierat en trygg och tillgänglig välfärd med hög kvalitet.
Oliver Rosengren (M)
kommunalråd, Växjö
Lars Rådén (M)
kommunalråd, Solna
Anna Jähnke (M)
kommunalråd, Helsingborg
Josefin Malmqvist (M)
kommunalråd, Sundbyberg