Världen står inför en hungerpandemi - Covid-19 har skadat skördar, stört försörjningskedjor samt minskat inkomsterna hos tiotals miljoner hushåll. Vi riskerar att stå inför hungersnöd av kolossala proportioner, skriver David Beasley, vd för FN:s livsmedelsprogram.
Det här är en argumenterande text med syfte att påverka. Åsikterna som uttrycks är skribentens egna.
Det mesta av hungern som existerar i dag är självförvållat. Sex av tio av världens hungriga lever i länder som ligger i krig med sig själva. Sjudande religiös och etnisk oenighet har eldat på politiskt våld i Jemen, Syrien, Afghanistan, Sydsudan, Nigeria, Somalia, Burkina Faso, Demokratiska Republiken Kongo och Myanmar.
Konflikt leder till hunger och hunger leder till konflikt i en ond cirkel, medan livsmedel på ett skoningslöst sätt används som ett vapen - det tillhandahålls eller undanhålls i strävan efter politiska mål. Resultatet är en flodvåg av hungriga flyktingar och ekonomiska migranter som destabiliserar fredliga grannländer och till och med hotar politisk konsensus i EU.
FN:s livsmedelsprogram (World Food Programme, WFP) mottar i dag Nobels fredspris 2020 för "dess ansträngningar att bekämpa hunger, dess bidrag till att förbättra förutsättningarna för fred i konflikthärjade områden och för dess agerande som en drivande kraft i att förhindra användningen av hunger som ett vapen i krig och konflikt". Vi delar det här priset med Sverige och det svenska folket. Sverige har varit en stark partner till WFP i årtionden och är högt värderat inte bara för de ekonomiska bidragen, men också för det strategiska samarbetet.
Sverige är en ambitiös och inflytelserik aktör när det handlar om global hållbar utveckling och har visat internationellt ledarskap när det gäller fred och konfliktförebyggande. När FN:s säkerhetsråd - det högsta organet för att upprätthålla internationell fred och säkerhet - 2018 antog den historiska resolutionen som erkände länken mellan hunger och konflikt var Sverige ett av fyra länder bakom den. Resolution #2417 erkänner kopplingen mellan väpnad konflikt och konfliktframkallad otrygg livsmedelsförsörjning - samt hot om hungersnöd. Den uppmanar alla parter i väpnade konflikter att leva upp till sina skyldigheter under internationell humanitär rätt och fördömer användningen av svält av civila som en metod i krigsföring i flertalet konfliktsituationer. Resolutionen var en milstolpe i att bryta en ond cirkel av konflikter och otrygg livsmedelsförsörjning.
Hunger orsakat av våld blir ofta rubriker i media, men det finns hundratals miljoner fler som lider av kronisk hunger - ett resultat av effekterna av klimatförändringar och ekonomisk oro. Ofattbara 690 miljoner människor vet i dag inte var deras nästa måltid kommer ifrån.
Att få ett slut på hunger är tyvärr det globala hållbarhetsmål där vi har gjort minst framsteg. Det finns så många drivande orsaker till hunger: konflikt, kronisk fattigdom, diskriminering mot kvinnor och minoriteter, miljöförstöring och otillräckliga investeringar i jordbruk. Lägg till covid-19 till den globala hungerekvationen och vi kan snart se ytterligare en pandemi - en hungerpandemi lika brutalt obarmhärtig som själva viruset. Covid-19 har redan tagit nästan 1,5 miljoner liv. Om vi tillåter det att skapa en andra pandemi av hunger och felnäring kommer kostnaden av förlorade liv vara än mer förödande.
Covid-19-pandemin har skadat skördar, stört försörjningskedjor samt minskat inkomsterna hos tiotals miljoner hushåll. Där livsmedel finns tillgängligt saknar varje dag allt fler människor pengar för att inhandla det. 270 miljoner människor kan befinna sig i en extrem hungerkris 2021 - inklusive omkring 30 miljoner människor som redan befinner sig vid randen av svält. Ett antal som är större än hälften av EU:s befolkning. Vi riskerar att stå inför hungersnöd av kolossala proportioner med politiskt och socialt kaos som vi kanske inte kommer kunna hålla tillbaka.
Tiden är knapp för att förhindra en hungerpandemi. Som WFP:s största givare av flexibla bidrag i mer än ett årtionde har Sverige varit avgörande för WFP:s nödrespons likväl som för långvarigt hjälp- och återhämtningsarbete, när och varhelst behoven är som störst. Dessa bidrag förser organisationer som WFP med stor flexibilitet och förutsägbarhet för att kickstarta insatser, finansiera hjälp till försummade kriser och till sist stärka vår respons till dem i nöd. Sverige är en unik partner i dess strategiska tänkande och otröttliga engagemang för multilateralism och gott givarskap. Hittills under 2020 har Sverige redan stöttat WFP med ett rekordbidrag av totalt 1,5 miljarder kronor, vilket representerar en ökning med 10 procent jämfört med 2019.
Vad behöver vi göra?
Först måste vi trycka på alla länder att infria FN:s generalsekreterares uppmaning till en global vapenvila. Enkelt uttryckt, vad kan vara mer perverst än att kriga mitt i en förlamande pandemi? Om det mesta av hungern härrörs från politik behöver vi politiska lösningar - vilket inkluderar krafttag för bättre styrning som skulle ge de hungriga mer egenmakt.
Det andra vi måste göra, trots den belastning som covid-19 har skapat för givarekonomier, är att snabbt tillhandahålla kontanter och förpositionerade livsmedel (livsmedel som placeras där en kris kan förväntas uppstå) i de mest utsatta regionerna vid årets slut. Räkningen kommer inte vara liten och kan komma att växa till omkring 126,5 miljarder kronor nästa år då pandemin fortgår. Vi behöver alla vara delaktiga i att samla in dessa medel. Den privata sektorn och världens miljardärer bör öka sitt engagemang för att hjälpa till, både med donationer och deras expertis. Under covid-19-pandemin har vinsterna hos ledande företag inom teknologi och digital marknadsföring ökat explosionsartat, medan världens fler än 2 000 miljardärer nu kontrollerar otroliga 86,2 biljoner kronor (1 biljon är 1 000 miljarder, reds anm) i tillgångar. Om det någonsin var tillfälle att dela med sig av den rikedomen är det nu.
För det tredje måste vi, med aldrig tidigare skådade påfrestningar på givarbudgetar, ha ett mer strategiskt tillvägagångssätt när det gäller bistånd än vad vi har haft tidigare. Särskilt när det handlar om att främja ansträngningar för att "bli gröna" och minska den skadliga inverkan klimatförändringar har på livsmedelsproduktion. "Smart finansiering" genom fleråriga och sektorsövergripande donationer kan hjälpa givare att ha en bred inverkan utöver att tygla nödsituationer. Det är inte tillräckligt att rädda liv om man inte förändrar liv. Vi har helt enkelt inte råd att upprätthålla modeller av biståndsfinansiering där massiva donationer görs under kriser, men mycket mindre investeras i åtgärder för att förebygga och återhämta.
Om covid-19-pandemin har lärt oss något är det empati. Även i de mest välbärgade länder har familjer som haft jobb en dag under nästa dag behövt förlita sig på bidrag från regeringen eller matbanker. Tiotals miljoner i dessa länder kan i dag inte längre ta mat för givet och delar en oro med världens fattigaste på ett sätt som vi aldrig föreställde oss var möjligt. Kanske kan vi i den gemensamma smärtan som covid-19 har åsamkat oss förenas och bygga den internationella solidaritet som har undgått oss så länge. Vi kan bli en värld utan hunger.
David Beasley
vd, World Food Programme