Ja, aber så tar Merkel ner Macron på jorden - Kickstarta ett trött och splittrat EU - med hjälp av Angela Merkel. För Europas unga stjärnpolitiker Emmanuel Macron kan torsdagens besök i Berlin bli ett Waterloo. Tysklands aptit på reformer har minskat drastiskt och Merkels politik följer devisen "Ja, aber". Ja, men!
BONN Inget mindre än "Europas pånyttfödelse" är vad Emmanuel Macron på tisdagen efterlyste i EU-parlamentet i Strasbourg. Ett EU som tar modiga steg framåt och i värsta fall lämnar medlemsländer bakom sig som inte vill eller vågar följa med.
En analys belyser ett ämne ur flera infallsvinklar. Eventuella åsikter som uttrycks är skribentens egna.
Precis detta vill Angela Merkel förhindra.
Länge har hon försummat EU:s mindre länder. Men nu är det EU som helhet, Unionens inre sammanhållning, som ska stärkas för att möta hotande handelskrig, en oberäknelig Donald Trump och en kinesisk ledning som ogenerat tar för sig i världen.
Merkel fokuserar på att bygga ett gemensamt asylsystem, en starkare europeisk utrikespolitik och en samordnad säkerhetspolitik inklusive mer gemensamma vapenprojekt i framtiden.
Macrons visioner har en annan inriktning. I fokus är euroområdet som ska göras motståndskraftigare inför kommande kriser med hjälp av en gemensam finansminister, en egen budget för euroländerna, en gemensam insättningsgaranti för länderna i bankunionen, anpassade skatter och en europeisk valutafond liknande Internationella valutafonden IMF.
Kruxet är att han behöver Tyskland. Utan EU:s starkaste medlemsland och världens fjärde största ekonomi är planerna dömda att förbli vackra visioner.
Det måste dessutom ske snabbt. När EU-länderna går in i valrörelsen inför Europaparlamentsvalet i maj 2019 är det för sent. Då kommer ingen att våga driva frågan om reformer, i synnerhet inte om dessa kräver förändringar i EU-fördraget.
I Berlin kommer Macron därför att göra vad han kan för att övertyga Merkel om att det är nu eller aldrig. Men veteranen Merkel är luttrad. Hon är inne på sin fjärde mandatperiod, har ridit ut eurokrisen och överlevt flyktingkrisen. Hennes mantra är: avvakta, avväga och söka kompromisser.
I medierna kallas hon i dag "Madame Non". Fast egentligen borde hon heta "Frau Ja, aber. . . ".
Här är några av knäckfrågorna där Macron gasar men Merkel bromsar.
I princip säger hon ja till en europeisk valutafond. Men nej till allt som innebär att tyska parlamentet förlorar kontrollen över tyska skattepengar.
Ja till en finansminister. Men bara så länge denna inte har något att säga till om.
Ja till en insättningsgaranti. Men först när de italienska bankerna har sanerat sina kreditportföljer och tyska bankkunder inte riskerar att bli Europas kassako.
Till saken hör att Merkel är utsatt för press från många håll. Den egna partigruppen i förbundsdagen avfärdade häromdagen flera av Macrons reformförslag och antydde att det rörde sig om försök att stärka de sydeuropeiska Medelhavsländerna och urholka nordeuropeisk sparpolitik,
Hård kritik kommer också från högerpartiet Alternativ för Tyskland, AfD, och liberala FDP. Båda misstänker att det bakom begreppet "europeisk solidaritet" i själva verket döljer sig en fräck attack på de tyska skattebetalarna.
Macron har troligen inga illusioner om att mötet med Merkel ska bli det genombrott som han i månader utmålat: ett återupplivat tyskfranskt samarbete för att gjuta nytt liv i EU. Merkel försäkrar fortfarande om att Tyskland och Frankrike kommer att lägga fram ett "starkt papper" på EU-toppmötet i juni som inom överskådlig tid troligen är det sista tillfället att fatta beslut om EU:s framtid.
"Starkt papper" - det låter ana att det snarare rör sig om ansiktsbevarande kompromisser.